Etikettarkiv: Jul

”Vantarna – en julsaga”, en vacker julsaga.

vantarnaVi har funnit vår julfavorit. Vantarna – en julsaga är som den finaste av sagor med lite lagom läskigt som kittlar i magen. Att bokens omslag är viktigt och ska tala för bokens innehåll det vet vi. Denna bilderbok har det finaste av omslag. Vid vattnet i skymningen står Henrietta med vantarna som hon gjort i slöjden i sina händer. Hon står där för att hon är på väg, eller på väg bort.  En fyr sköljer sitt ljus över vattnet och Henrietta ser nöjd ut.  Bokens titel står i guld och slår vi upp pärmsidorna så ser vi också den upplysta båten som vi sedan finner inne i boken. Bilderna sammanfogar havsvärlden och människornas värld och Henriettas röda luva visar var hon hör hemma.

Henrietta är ett havsbarn som skiljs från sina föräldrar och sköljs upp på land, hos människorna. Hon vet inte att hennes föräldrar sörjer henne, längtar och letar efter henne.

I det perfekta julstöket där adventsstjärnor lyser och människor brådskar för att hitta de perfekta klapparna så går Henrietta ombord på en buss som tar henne till havet. Det var inget som var planerat utan en ingivelse hon fick när syslöjdsfröken säger God jul. Henrietta berättar att hon ska åka hem … eller alltså till mina kusiner, rättar hon sig. Bussens ändhållplats är vid en brygga nere vid havet. Där byter Henrietta till båt.

Henrietta såg förbi sin spegelbild i båtfönstret, ut på havets svarta vatten. ”Nu åker jag hem”, viskade hon till sig själv.

Hur havsvärlden är färggrann och livfull genom hela boken medan Henriettas värld hos människorna går i grått är så talande. De enormt vackra bilderna fångar Henriettas sökande och litenhet. Det fångar hennes vilsenhet och när Kraken dyker upp så håller vi andan tillsammans med Henrietta, och när vantarna kommer så väl till pass och blir så uppskattade trots att Henrietta tycker att dom är sneda och lite fula så andas vi ut och ler.  Henrietta finner inte bara sina föräldrar utan får en underbar jul. Människornas värld är glömd och Henrietta har hittat hem.

Älskar du sagor? Läs! Älskar du havet? Läs!

Ylva Karlsson och Katarina Strömgård har tillsammans skapat ett mästerverk. Det är en underbar berättelse som berättas lika mycket i ord som i bild.

 

Dags att tänka på julen

Det dröjer nog ett tag innan själva julen är här och är man barn så kan december månad vara evighetslång. Då underlättar en bra adventskalender. Även om vi inte alls är målgrupp för just Pixi-böcker så älskar vi de små böckerna. Därför beställde jag en Pixiboks-julkalender. Toppen, 24 böcker, en varje dag fram till jul. Sedan när vi läst dom så kan vi ge bort till små barn som kommer på besök under julhelgen.

pixi

 

Men nu behöver man ju inte beställa en färdig kalender om man inte vill. Det går utmärkt att fixa till en själv. En tanke på kalender till den absolut boktokiga ungen är att köpa 24 böcker på loppis och slå in dom och hänga upp en om dagen på en given plats. Eller kanske skriva en bok själv? Ett kapitel om dagen i 24 dagar och på slutet har ni en fin bok. Det var temat för vår adventskalender förra året. Även om det inte var vi som skrev den utan Ulf Stark, Jul i stora skogen heter den boken.

julistoraskogen

Fler tips på bokrelaterade julkalendrar tas tacksamt emot i kommentarerna.

 

 

Pixikalendern finns på Adlibris och Bokus

Jul i stora skogen finns på Adlibris och Bokus

Ett kapitel om dagen fram till juldagen

julistoraskogen

Jul i stora skogen av Ulf Stark har 25 kapitel och vi har använt den som julkalender. Illustrerad av Eva Eriksson med traditionella julfärger och en underbar Vrese. Förr om åren har Leo haft paketkalender. Första åren med 24 paket, men jag fick problem att hitta 24 paket med saker som inte var skräp. Åren därefter med paket på helgerna, även det vart märkligt mycket prylar som egentligen bara var skräp. När jag föreslog denna bok som adventskalender så var Leo med på det på en gång, alla var glada och nöjda.

Bokens första kapitel beskriver tomten Vreses boende och sysslor, samt hans vresiga humör. Leo var inte så glad i att tomten var så vresig men han gillade motsägelsefullheten i att han var sur och vresig men ändå snäll. Som när han tog hand om humlan och säger att han minsann inte ska ta hand om någon och sedan ändå lägger en sockerbit vid den sovande humlans huvud. Vrese fortsätter att vara nöjd med att vara behövd men håller fasaden uppe, den Vrese som han är.

Sedan handlar boken allra mest om kaninfamiljen och de andra djuren i Stora skogen som förbereder för Tomtens besök hos dem. De har förstått att Tomten är på väg då de hittade en skylt med texten ”Tomten till S”. Klart att ”S” måste stå för Stora skogen? De förbereder sång, mat och klappar. De gläds över snön och förväntningarna är ibland lite för stora så besvikelsen ligger nära. Men kaninungarna Nina och Kain beger sig till slut ut för att söka upp tomten. En lång och hård färd som slutar hos Vrese. Julen kommer naturligtvis till Stora skogen så småningom och alla är nöjda och glada. Precis som en julsaga bör sluta.

Leo gillade den men det var allt lite frustrerande att kapitlen var så korta. Flera dagar så valde han att vi inte skulle läsa utan spara på oss kapitel så vi kunde läsa en längre stund. Det var faktiskt precis så att när vi precis kommit in i läsningen och kurat ihop oss i soffan så var kapitlet slut.

Boken får mycket väl godkänt hos oss och vi kommer förmodligen att plocka fram den till nästa jul också

 

Läs mer om boken här på SvD, hos Boktjuven och hos Carolina läser samt hos Barnboksprat

Här har vi skrivit om boken tidigare

 

Här finns den att köpa:  här eller här

Alvas jul av Pernilla Gesén

Alvas jul av Pernilla Gesén illustrerad av Christina Alvner är bok nio i serien om Alva. Vi har inte läst någon av de tidigare böckerna i serien och kanske borde man göra det innan man tar sig an denna. Det tar tid att få kläm på Alva och hennes familj, det känns som att en hel del är outtalat, något vi faktiskt borde ha koll på. Men det har vi inte så när Alvas mamma benämns med namn i första kapitlet så vet vi inte vilken relation hon har till Alva. Jag får inte heller någon närmare presentation på Alvas hund för att vi borde förmodligen redan känna hunden. Så fortsätter det kapitel efter kapitel. När vi kommer till Alvas klass och deras repetition inför julspelet så märker jag att Leo tröttnat. Ingen av oss är riktigt med i berättelsen längre. Vi bestämmer oss för att lägga denna på hyllan och kanske låna första delen på bibblan och ge serien en ny chans, sen, en annan dag.
Det är svårt det här med bokserier eftersom det blir svårare och svårare för författaren att få med allt som hänt i huvudpersonernas liv i bok efter bok. Om man tittar på Martin Widmarks mysteriböcker så är han en av de få som jag tycker verkligen lyckas med att presentera både Lasse, Maja och Valleby i bok efter bok. Fast å andra sidan så blir det då lite tjatigt om man läser alla böckerna. Ja detta är en konst och kanske finns det ett antal böcker i serien som fungerar och sedan fungerar det bara för de alla mest inbitna fansen. För Alvaböckerna har fans, det har jag förstått efter att ha läst Pernilla Geséns blogg med alla härliga kommentarer från läsare. Massor av barn på skolan har Alva som bänkbok och på biblioteket är böckerna utlånade. Så ta det vi skriver med en nypa salt och bilda er en egen uppfattning om bokserien. Så möts vi upp igen, när vi läst bok ett. Sen, någon gång.

Vill du köpa boken finns den här och här