Pelle Svanslös
Gösta Knutssons Pelle Svanslös är en klassiker bland barnböcker. Titta vad vi har i vår bokhylla. Hela serien nyutgiven i mitten av sjuttiotalet. Vilken skatt.
Alvas jul av Pernilla Gesén
Alvas jul av Pernilla Gesén illustrerad av Christina Alvner är bok nio i serien om Alva. Vi har inte läst någon av de tidigare böckerna i serien och kanske borde man göra det innan man tar sig an denna. Det tar tid att få kläm på Alva och hennes familj, det känns som att en hel del är outtalat, något vi faktiskt borde ha koll på. Men det har vi inte så när Alvas mamma benämns med namn i första kapitlet så vet vi inte vilken relation hon har till Alva. Jag får inte heller någon närmare presentation på Alvas hund för att vi borde förmodligen redan känna hunden. Så fortsätter det kapitel efter kapitel. När vi kommer till Alvas klass och deras repetition inför julspelet så märker jag att Leo tröttnat. Ingen av oss är riktigt med i berättelsen längre. Vi bestämmer oss för att lägga denna på hyllan och kanske låna första delen på bibblan och ge serien en ny chans, sen, en annan dag.
Det är svårt det här med bokserier eftersom det blir svårare och svårare för författaren att få med allt som hänt i huvudpersonernas liv i bok efter bok. Om man tittar på Martin Widmarks mysteriböcker så är han en av de få som jag tycker verkligen lyckas med att presentera både Lasse, Maja och Valleby i bok efter bok. Fast å andra sidan så blir det då lite tjatigt om man läser alla böckerna. Ja detta är en konst och kanske finns det ett antal böcker i serien som fungerar och sedan fungerar det bara för de alla mest inbitna fansen. För Alvaböckerna har fans, det har jag förstått efter att ha läst Pernilla Geséns blogg med alla härliga kommentarer från läsare. Massor av barn på skolan har Alva som bänkbok och på biblioteket är böckerna utlånade. Så ta det vi skriver med en nypa salt och bilda er en egen uppfattning om bokserien. Så möts vi upp igen, när vi läst bok ett. Sen, någon gång.
Mio min Mio av Astrid Lindgren
Idag började Leos klass att läsa om Astrid Lindgren och hennes böcker. Dags att plocka fram en längre bok av Astrid Lindgren att högläsa var min första tanke. Vad passar Leo bättre än Mio min Mio. Första kapitlet fick mer än godkänt av Leo. Han ville höra mer.
Mio min Mio fick jag när jag fyllde tio år, så står det i boken. Samma bok som jag nu ska läsa för Leo. Det känns väldigt nostalgiskt och fint. Men det är ändå rätt märkligt att jag inte minns hela berättelsen. Visst minns jag det mesta men långt från allt och ändå är boken väl läst många gånger om.
Mio min Mio finns att låna på alla bibliotek eller köpa på Adlibris och Bokus
Tubbe skaffar ett troll av Mikael Borg
Tubbe skaffar ett troll av Mikael Borg (som både skrivit texten och står för illustrationer). Det här är första boken som Leo läser själv som e-bok. Vi har lånat den på elib.se och han läser den på en Ipad. Verkar fungera mycket bra. Det han först tyckte var annorlunda var att han inte fick någon överblick på boken. Sidor, tjocklek och bilder är vad han vill bläddra igenom först för att se vad han har för läsprojekt framför sig. Nu hade han en Ipad med bluefire reader och en bok på 110 sidor. Så mycket mer info gick inte att få fram om man inte bläddrar runt i ipaden men det är inte helt enkelt. Så han bestämde sig för att ge det en chans.
Fördelar han kommit på hittills är att han inte behöver ha något lyse på vid sängen och att det går att ställa in texten till “nightmode” vilket gör det avslappnat för ögonen. Men den är dessvärre rätt tung att hålla upp. Ipaden är dessutom rätt spännande och om man kan använda den till något vettigt så är det bara ett plus.
Jag skulle kunna tänka mig att han väljer att skriva en recension av boken här och kanske lite tankar om hur det är att läsa en e-bok.
Vill man inte låna e-boken utan köpa den så finns den här: Adlibris och Bokus
Knäppa familjen av Jackie French
Knäppa familjen av Jackie French är en bokserie om en rad märkliga personer. Illustrerad av Stephen Michael King Boken är klassad som lättläst bok av B Wahlströms förlag. Det är inte lättläst som bland de första böckerna man bör sätta i händerna på barnet som nyss lärt sig läsa. Vi läser böckerna högt här hemma. 126 sidor med text sida upp och ner med en del illustrationer är inte direkt nybörjarlättläst. En läsvan nioåring och uppåt i ålder fixar att läsa böckerna själv. Men avskräcks inte av detta. Det är underbara högläsningsböcker eftersom de är så tokiga och det blir många fniss tillsammans. Högläsning är dessutom toppen även om barnet skulle klara boken själv. Jackie French är en mycket känd barnlitteraturförfattare från Australien. Hoppas att fler av hennes böcker kommer översättas till svenska.
Första boken vi läst som högläsningsbok var “Min Mamma Piraten” och det är precis vad det låter som, ett barn bor på ett sjörövarskepp med sin mamma och hennes besättning. Men barnets högsta önskan är att få gå i skolan. Självklart ordnar mamman detta och allt är frid och fröjd. Men tror de andra eleverna på barnet när de får höra att hon är en sjörövare.
Vi har också läst “Min morfar och isbjörnarna”. Den handlar om familjen som jobbar i en djurpark, inte som skötare, utan som djur. De klär ut sig till tigrar, apor och isbjörnar. Men morfar han drömmer om att få träffa riktiga isbjörnar och det ser ut som om hans önskan går i uppfyllelse då de vinner en kryssningsresa till Arktis.
Nu läser vi “Min faster vampyrhönan”. Den lockar till många skratt kan jag lova. Drak-Ola bor på vampyrön med sin vampyrfamilj och är så nöjd med allt. Men en dag försvinner vampyrpaddan Huggtand, Drak-Olas husdjur och nu måste de ta sig över till fastlandet där det bor läskiga människor för att leta efter paddan.
Vi har läst “Hunden som inte slutade växa”. En märklig bok om ett husdjur som nog faktiskt inte riktigt är en hund som alla tror från början. Djuret kan inte skälla, är livrädd för katter och växer och växer. Det blir liv i familjen då alla inser att hunden i själva verket är en dinosaurie.
I serien finns även: “Livet som varulv”, “En gorilla till farmor” och “Min farbror är en trädgårdstomte”. Dessa böcker står och väntar på oss i bokhyllan. Förmodligen är de lika bra knasiga som de andra böckerna. Sedan finns även “En drake till pappa” men den har vi inte lyckats hitta ännu.
Böckerna finns att låna på de flesta barnbibliotek.
Här kan du köpa böckerna:
“Min Mamma Piraten” Adlibris och Bokus
“Min morfar och isbjörnarna” Adlibris och Bokus
“Min faster vampyrhönan” Adlibris och Bokus
“Hunden som inte slutade växa” Adlibris och Bokus
“Livet som varulv” Adlibris och Bokus
“En gorilla till farmor” Adlibris och Bokus
“Min farbror är en trädgårdstomte” Adlibris och Bokus
“En drake till pappa” Adlibris och Bokus
Dunnes egna böcker
På biblioteket i Strängnäs, Multeum, sprang vi på “Mitt lyckliga liv” och “Mitt hjärta hoppar och skrattar” Av Rose Lagercrantz. Bokomslagen tilltalade mig direkt. Jag föll för de underbara färgerna och bilderna på härliga ungar. Leo har letat böcker i stil med Helena Bross serie om Klass 1b men det har varit svårt att hitta lättlästa och välskrivna böcker. Det finns ofta en önskan att kunna relatera till personerna i boken man läser, och vad är bättre för ett barn i ettan och tvåan än att få läsa om barn i samma situationer, miljöer och med känslor som man själv har.
I de här två böckerna får vi följa Dunne. En lycklig unge med mängder av tankar och känslor. Kompisar, förluster, oro och glädje.
Leo blev förvånad när han öppnade böckerna. När han först höll i den så fick han känslan av att detta var en “storbarns-bok” och han var övertygad om att det skulle vara text sida upp och sida ner. Böckerna är tvärtom väldigt luftiga och fulla med härliga illustrationer (av Eva Eriksson) som stöder upp texten och handlingen. Här får han alltså två böcker som är hyfsat lättlästa och ändå rätt tjocka. Ett nytt steg på läsglädje-stegen.
Adlibris: Mitt lyckliga liv, Mitt hjärta hoppar och skrattar
“Vålnader på Vasaskeppet” av Martin Olczak
Leo läser vidare på Martin Olczaks serie om Jack. “Vålnader på Vasaskeppet” är bok 2 efter “Trolldom i Gamla Stan”. Det är så spännande att det är svårt att sluta läsa. Även om de cliffhangers som vi lovordade i första boken saknas här så är det oerhört spännande. Det går inte att sluta innan vi får veta om Jack, Betty och Rurik får tag på Silverkompassen. Den behövs nämligen för att kunna hitta Jacks Pappa och Mamma som är kidnappade av varulvar sedan flera år tillbaka. Vålnader på Vasaskeppet vaktar den värdefulla kompassen. Så även om det är lätt att ta sig in på museet så är det desto svårare att hitta det som de söker. Jack har en nyupptäckt förmåga, han är trollkunnig, och det lär hjälpa när det är vålnader, varulvar och andra varelser han har att göra med.
“Trolldom i Gamla stan” av Martin Olczak
Leo har hittat en ny bokserie som han verkligen gillar. “Trolldom i Gamla Stan” är första boken. Den handlar om Jack, en föräldralös 10 åring som bor på ett barnhem han absolut inte trivs på. Under sommarlovet bussas han till sin moster i Stockholm och livet blir helt plötsligt helt annorlunda mot vad Jack är van vid. Nu ska han bo i en verkstad för gamla brödrostar med en moster som han tokgillar. Dessutom ska han jaga och jagas av varulvar, jättar och flera andra konstiga varelser.
Berättelsen ÄR spännande för en sjuåring, nästan lite för spännande ibland. Jag rekommenderar att läsa den tillsammans med barnet. Berättelsen är dessutom proppfull med humor och varje kapitel avslutas med en riktigt vass “cliffhanger”. Språket är enkelt men långt ifrån tafatt. Jag är faktiskt mycket glatt överraskad över vilket härligt flyt orden har. Det är inte allt för vanligt i kapitelböcker skrivna för 7-10 åringar. Så efter att vi har läst första boken i serien så är detta verkligen en bok som både jag och Leo vill rekommendera. Men tänk på att boken innehåller Varulvar, Jättar, Troll, Vättar och kan vara lite för läskig att läsa helt själv. Var också beredd på att “tvingas” att läsa bok två ganska direkt efter första boken.
Läs här vad Andreas Palmaer på DN tycker om boken.
Läs här vad Per Israelson på SvD tycker om boken.
Läs här vad Hanna Höglund på Expressen tycker om boken.
Rabén&Sjögren om boken
Hövdingens Bägare av Martin Widmark och Mats Vänehem
Leo har tagit sig igenom “Hövdingens Bägare” som sin första riktiga kapitelbok. Högläsning för mig eller Pappan en gång om dagen i många dagar. Han gav sig inte och det var mycket för humorn och språket i boken som han fortsatte. Boken ligger ett steg över “lättlästa” böcker och en del ord är riktigt knepiga, som “Hövdingagården”. Samtidigt så är det alla nya ord och den nya miljön i vikingatiden som fascinerar och lockar. Många krångliga ord som ”stupstock” och ”skalda” får sina förklaringar genom illustrationer där stupstocken finns med och Halvdans skaldande talar för sig självt då barnet får rimmen att sitta. Det underbara med att de nya orden förklaras med illustrationer är att barnet inte är utelämnat till en vuxens förklaringar utan allt finns i de underbart vackra illustrationerna (Av Mats Vänehem).
Handlingen placeras i vikingatid. Huvudpersonen i boken är Halvdan som är en liten haltande pojke. Västbyn och Östbyn skiljs åt av vatten med en bro över. På västsidan är folket kristna och på östsidan är de lite skitigare, lite fulare i mun och asatroende. Nu behandlar inte boken särskilt mycket alls om religioner, inget alls skulle jag vilja säga. Halvdan hamnar på västsidan hos Kung Alarik tillsammans med Hövdingen Ragnar från Östsidan. Här utspelar sig sedan fult spel, och en kamp för rättvisan. Den riktiga knorren på berättelsen saknas, den är ganska given redan från början. Behållningen ligger i språket, Halvdans skaldande, och i personporträtten. Det är en utmärkt första bok i serien. Jag ska be Leo skriva en egen recension av boken så får ni höra boken recenseras ur ett barns perspektiv.
Läs här vad Ying Toijer-Nilsson på SvD tycker om boken.