Etikettarkiv: Rädsla

Tio över ett vinner Augustpriset

Stort grattis till Ann-Helén Laestadius som har skrivit

Tio över ett.

tiooverettTio över ett är en fantastisk skildring av vad som sker i Kiruna med flytten av staden. Maja anser dock inte (med rätta) att det är någon flytt utan snarare river de staden och bygger nytt på en annan del av Kiruna. Allt detta sker eftersom LKABs gruva har urholkat marken på malm och marken riskerar att rämna och svälja allt. Majas familj riskerar livet varje natt. Även om nu alla vuxna runt Maja försäkrar henne om att det inte är någon fara och att marken inte alls kommer rämna så är det den känslan hon har. Varje natt tio över ett så vaknar hon och tar på sig sina kläder och gör sig redo för att kunna rädda sin familj. Då spränger de nämligen nere i gruvan och marken rister till, glas skallrar i skåpen och Maja håller andan. När allt är över för just den natten så somnar hon skärrad om.

Det här är en bok som skildrar flytten av Kiruna. Det behöver vi som inte är på plats veta och förstå mer om. Varje gång som jag bokpratat om denna bok här nere i Sörmland så drar barnen efter andan och frågar om detta är en sann bok, är det möjligt frågar de. Kan man flytta en hel stad? Var ska de bo som får sina hus rivna? och tänk OM Maja har rätt, tänk om det rasar. Ann-Helén Laestadius skildrar även rädslan och besvikelsen. Rädslan över att missta sin bästa vän som kommer att flytta långt bort, och rädslan över att förlora någon som man älskar. Det kan vi alla känna igen oss i. Maja blir mitt i alla de här jobbiga känslorna kär. Hur hanterar man det? Att vara både pirrigt kär och fruktansvärt trött, arg och ledsen.

Idag fick Tio över ett Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. Så väl värt! Det här är en fantastisk bok som jag kommer försöka sätta i handen på varenda unge, ungdom, förälder och andra nyfikna bokläsare. Läs den!

Boken finns säkerligen att låna på ditt bibliotek. Vill du köpa den så hittar du den både här och här.

Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson

mullvad

Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson

Det är svårt när man vill men inte vågar. När inte ens en mullvadsdräkt att gömma sig i räcker till. När man tror att om man ändå skulle våga så leder det till katastrofer som att fröken blir av med sitt arbete och mamma kanske inte skulle tycka om sitt barn längre. Så hemskt kan det kännas att gå  upp på scen och säga den där enda meningen i en klassföreställning för föräldrar och mormödrar. Så mycket känslor kan bubbla och växa sig stora. I den här bilderboken tas känslorna på allvar. Vi får följa storebror som är 6 år gammal och väldigt bra på att sjunga. Han ska spela mullvaden som kryper upp ur sin håla när våren kommer. Han har en replik, men inte så mycket mod. Eva Erikssons illustrationer lägger fram storebrors känslor så att det är glasklart hur ont det gör i honom. Läsaren förstår men kan inget göra. Storebrors fröken stöttar bäst hon kan men han slipper inte, han måste ut på scen och han gör det. Väl där så öppnar sig teaterlivets härligheter och han lever ut sin mullvadsroll. Han tar hjälp av någon nära, någon som verkligen tror på honom och som är mer än villig att stå vid hans sida. Det blir bra, mycket bra slut för en liten rädd sexåring i mullvadsdräkt.

Slutet blir lite för klämkäckt för mig. Lite för snällt är det att allt rinner av och att det inte räcker med repliken. Jag skulle önska att det ibland var ok att få vara rädd också efteråt, rädd och stolt! fungerar också. Man behöver inte övervinna rädslor vid sexårsålder för att få jordgubbstårta. Jag gillar boken och den är väldigt samspelt i bild och text. Bilderna framhäver alla dessa känslor på ett nästan smärtsamt sätt och texten är vacker och faller lätt. Vi fyndade Ensam mullvad på en scenBarnens bokklubbs rea.

Läs mer om boken här:

SvD

DN

Barnboksprat

Sandras läslogg

Provläs Ensam mullvad på en scen

Här finns boken att köpa: Adlibris och Bokus