Etikettarkiv: Vänskap

”Snön över Azharia” yr rakt in i mitt hjärta

Minna Lindeberg och Jenny Lucander har i dagarna kommit med en ny bok, Snön över Azharia. Den startar obarmhärtigt med åksjuka barn i en buss på väg mot en friluftsdag i fjällen. I bussen finns också två flickor med en så stark vänskap som prövats så hårt att det är mest troligt att den är över. Denna sorg. Men Siw och bokens jag finner varandra igen då de går av bussen och de lämnar hela klassen för en resa till Azharia där striden får samma starka känslosvall hos läsaren som om vi vore i Astrids Mio min Mio eller Allrakäresta syster. Denna berättelse drabbar läsaren och när den lugnt för läsaren ut ur prövningen in bland mjuka hästmanar och kalla knapriga morötter så är man lite mör och mycket nöjd.

Läs den här, det är absolut en av de finaste texterna och de vackraste illustrationer som kommer att ges ut i år. Hur samspelet mellan text och bild förhöjer detta verk är omöjligt att beskriva och en fröjd att uppleva. Jag hade bara önskat att boken hade varit i ett större format och att vi hade varit tillfreds med att sätta bilderböcker i händerna på barn i slukaråldern. Nu är boken i ett behändigt kapitelboksformat med en bilderboks alla fördelar.

Om ni befinner er på Göteborgs litteraturhus så passa på att gå och lyssna på Linda Bondestam och Jenny Lucander. Mer info från Göteborgs litteraturhus har jag helt fräckt klippt ut här:

Odd birds & underdogs

Linda Bondestam & Jenny Lucander

De prisbelönta illustratörerna Linda Bondestam & Jenny Lucander mångfaldspysslar & diskuterar annorlunda flickvänskap, hästar, rädsla att lämna barndomen & feministisk lek. Den här workshopen (för barn ungefär i åldern 5–12 år) utgår från Bondestams & Lucanders senaste bilderböcker.

Linda Bondestams Den ofantliga Rosabel handlar om den knubbiga ponnyn Rosabel som river allt, ponnyer hoppar inte höga hinder. Stallets stora finhästar Raingirl, Pinkyslim, Iza Belle & Sunday Morning retas & hör alltid till de utvalda & mamma Margaret förstår ingenting.

Jennys Lucanders Snön över Azharia handlar om två flickor i klass 4B. Det är skiddag. De rymmer från slalombacken & lärarna & ger sig rakt ut i skogen. Behovet av frihet, av att slå sig loss & drömma stora drömmar. En gotisk, skräckromantisk saga om Azharia, frihetens rike.

Dessutom får vi höra om Bondestams Augustprisnominerade Djur som ingen sett utom vi & Lucanders Nordiska rådet-nominerade Vildare, värre, Smilodon.

Arr: Förlaget

30/SEPT, LÖRDAG
KL 13:45–14:15
VÄRLDSKULTURMUSEET

En annan Abbe av Katarina Kieri

En annan AbbeEn annan Abbe är den andra boken om Vero, Markus och Abbe skriven av Katarina Kieri. Det är en vacker berättelse om vänskap och hur man kan oroa sig för någon samtidigt som den personen går en lite på nerverna. Hur vänskapen ändå segrar och hur lätt det kan vara att berätta något för varandra, som man så länge trott var omöjligt. När vi läste den första boken Vero hit & dit så skrev jag att det var som att jag kände de här ungarna och tyckte så mycket om dem. Det är så det känns nu när jag återigen möter dem. Som att jag känner barnen och bryr mig väldigt mycket om dem. Mitt hjärta vrids till lite när jag inser att Abbe faktiskt inte mår så bra och att det händer saker kring honom som inte är så bra. Jag sitter bara och väntar på att han ska möta grannen Anja. Hon som är en sådan vuxen som ser barnen och som barnen lätt kan ty sig till. Vilken tur att de tre barnen har varandra. Vilken tur att Katarina Kieri är en mästare på att gestalta dessa barn och miljön omkring dem.

Även bokens bilder är magiska. Det är Helena Lunding Hultqvist som tecknat. Det är generöst med färgglada och talande bilder som jag gärna skulle tapetsera väggar med. Redan på bokpärmens insida så omsluts vi av husen och framförallt årstiden.

Det fungerar faktiskt att läsa En annan Abbe utan att ha läst Vero hit & dit först. Men, jag rekommenderar dig att läsa boken om Vero först för att få en djupare förståelse för varför de agerar som de gör och säger det som de säger. Det finns en grundberättelse i Vero hit & dit som förstärker En annan Abbe.

Så här skriver förlaget om boken:

Kojan var Veros idé. Hon och Markus jobbar flitigt med den, men Abbe kommer och går lite som han vill. Samma sak med skolan. Ibland är han där, ibland inte.

Vad gör Abbe egentligen? Varför blir han så konstig när moppegänget dyker upp vid kojbygget? Hur kommer det sig att han föreslår att de ska spionera en kväll när det blivit mörkt? Och hur ska de till sist kunna ställa saker till rätta utan att själva hamna i fara?

En annan Abbe är den fristående uppföljaren till kritikerrosade Vero hit & dit.

Här finns den att köpa och här också. Så finns den säkert att låna på ditt bibliotek.

Min egen lilla liten av Ulf Stark och Linda Bondestam

Årets första bilderbok 2015 på ”Lillabus läser” blir:

Min egen lilla litenMin egen lilla liten av Ulf Stark och Linda Bondestam.

Ensamhet och längtan är de två stora teman vi möter i denna underbara lilla bilderbok. Den är 22*16 cm och det känns till en början litet men det liggande formatet ger boken en bra ram för berättelsen. Uppslagen är liggande med ett få briljanta undantag där läsaren får vrida boken upprätt. Vid ett tillfälle så bär Varelsen Gnistan uppför ett högt berg som blir hela 44 cm högt trots den lilla bilderboken.

Berättelsen inleds med att vi får möta Varelsen som inte tål solljus, hon dör faktiskt om hon utsätts för ljusets strålar. Detta gör henne till en nattvarelse och därmed ensam. Hon drömmer om någon att prata med och har en längtan som gör att hon ibland tappar fattningen helt och släpper ut alla olika känslor man kan tänka sig. Hon tittar efter månen och försöker fånga en kram i månens ljus som reflekteras i vattnet. Men då går den sönder ”i tusen blänk”.

Språket är vackert och jag känner Varelsens melankoliska stämning. Det är inte svårt att fatta tycke för Varelsen.

En morgon kommer en solgnista in i grottan där Varelsen bor. Den irrar runt och är lite stressad över att den bara kommer leva en enda dag. Gnistan blir hemskt skrämd av Varelsen men de blir snabbt lugna och nyfikna på varandra. Gnistan hör till solen och Varelsen till månen, det är inte lätt för Varelsen att inte råka i svartsjuka.

Bilderna på uppslagen är magiska och skiftar i rätt mörka vackra färger som Gnistan berättar om för Varelsen som bara är van vid det svarta och gråa i natten. Varelsen berättar för solgnistan om natten och månen och sjunger för Gnistan. Till slut får de ta farväl men Varelsen har fått färger i sig som Gnistan tänt i henne och solens värme finner hon i en äggformad sten, som hon tar med sig hem till grottan.

Att få vara tillsammans och älskad och behövd. Att få någon annans ord som bor kvar inne i sig när det är mörkt. Det är inte för mycket att be om. Älskade lilla Varelse vad jag skulle vilja ta hand om dig.

Boken finns här och här