Våra barns hemliga liv

Våra barns hemliga liv

Efter att ha sett första avsnittet av programmet Våra barns hemliga liv på svtplay.se så kryper det av obehag i hela mig. Jag väljer att direkt skriva ett inlägg på Instagram som löd så här:

Nej, det här var inte ett fräscht program. Att med kameror iaktta barns reaktioner när de får hantera känslor utan vuxen inblandning må vara etiskt ok, kanske… om man sträcker det till det yttersta. Men när de vuxna lägger sig i och delar ut matsäck till alla barn utom två , och därefter sitter helt tysta och inväntar de andra barnens reaktioner så tycker jag att det är helt stört. När samma barn senare havererar över en vit flirtkula när de “leker i skogen” ses det som en enskild händelse och inte som en fördröjd reaktion från lunchen. Ingen psykolog, inte ens bakom kameran med hörlurar skulle dra den slutsatsen. Förenklat och fördummande. Dessutom ska det sändas som någon typ av dokumentärunderhållning. Låt barnen binda förskollärare vid ett träd, ta kamerateamet som gisslan och leka Flugornas herre så att vi kan se hur psykologerna förfasas över barnens djuriska instinkter. Då pratar vi underhållning!

Lite i affekt, det får jag tillstå, men känslan är den som direkt kommer efter att ha sett första avsnittet. Det kom in kommentarer under inlägget på instagram med frågor som “Är det lagligt att utsätta barn för detta?” och någon menar att det inte var ett särskilt genomtänkt program, en kräkemoji får tala för en av de kritiska rösterna. En kommentar är dock positiv till innehållet och menar att det visserligen “…skriker inombords…” hos henne men vidare menar hon att, “…det var aldrig någon reell fara. Och det är inte farligt att uppleva negativa känslor.”. Det är det säkert inte för de allra flesta, för en del är det negativa känslor som får en att bli självdestruktiv i framtiden. Mycket handlar om trygga grundförutsättningar och självkänsla. Jag är ju av den åsikten att vi alla förr eller senare får uppleva negativa känslor med råge, så att utsätta varandra för det medvetet och fullständigt i onödan är mobbing.

Gunilla Brodrej är en av de som publicerat kritik mot tv-serien. Hon skriver så här i Expressen:

Vi kan ju pröva med vanmakten. Det vill säga den upplevelse av total maktlöshet som dessa barn försätts i. Du får ingen mat, men alla andra får. Du blöder, men du får ingen hjälp. Istället får du bli ledsen, utstirrad av barn du inte känner, filmad och offentliggjord.

Lisa Magnusson kommenterar i DN att det hela är “Intressant TV som är integritetskränkande. Hon menar att meningen med serien har varit att “verkligen se barnen” men att det leder till avhumanisering.

Det är inte bara journalister som har haft det goda omdömet att protestera mot vad barnen utsätts för i programmet. Tolv forskare vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet har skrivit en debattartikel publicerad på kultursidorna i DN. De menar att:

Programmets syfte sägs vara att få tittaren ”att förstå vad som sker i barnens värld” men resultatet är snarare ett ”Expedition Robinson” i en förskoleliknande miljö där barnen i tv-underhållningens namn utsätts för djupt integritetskränkande behandling.

De tolv som har skrivit under dokumentet påpekar också att Lars Klintwall Högberg och Malin Bergström presenteras som forskare trots att de här agerar i ett underhållningsprogram snarare är i en forskningskontext, och bekräftar det jag hävdade tidigare att denna programidé aldrig skulle klara en etisk prövning inför ett forskningsprojekt. De hävdar också att barnen inte har en möjlighet att kunna protestera mot det experiment de utsätts för. Visst har vårdnadshavare skrivit på varje papper som har räckts fram men barnkonventionen har säkerligen inte stått i fokus.

Så varför skriver jag den här texten nu och inte bara nöjer mig med det jag la ut på instagram? En förälder kontaktade mig via DM och bad mig ta bort “bilden på hennes dotter”. Hon menade vidare att hon inte ville ha sin dotters bild i “snedvridna sammanhang”. Det är alltså inte bilden som är det stora problemet eftersom föräldern här inte har några problem med att exponera sin dotter i programmet. Problemet är kritiken mot programmet. Först skickar jag iväg ett mejl för att höra med SVT huruvida jag har rätt att använda bilden. De skriver så här på sin webbsida:

SVT vill gärna att publiken pratar om vårt innehåll och tar del av vårt utbud. vi bejakar att länkar till SVT Play sprids. Däremot får andra inte publicera programinnehåll som SVT (eller andra, vilket kan vara fallet för stillbilder och musik) äger rättigheterna till.

Men vem är jag om jag hävdar min rätt att visa en bild på flera barn som inte har kunnat ge sitt medgivande att vara med i programmet och sedan vidare i Sociala medier? Naturligtvis tar jag bort bilden och låter denna text stå för vad jag tycker om programmet.

Fler kommentarer om programmet: ETC, P1 Kultur, SVT-chefen svarar på Expressen, Loppi, Psykologtidningen, Dagens samhälle, Minibladet.se, Förskolan i Fokus

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.