Den fasansfulla sagan om Lilla Hen

Den fasansfulla sagan om Lilla Hen

Den fasansfulla sagan om Lilla Hen

Den fasansfulla sagan om Lilla Hen är den tredje delen i Lena Ollmarks och Per Gustavssons skräckserie för mellanåldern. Tidigare har vi fått läsa Den förskräcklige historien om Lilla Hon och Den hiskeliga berättelsen om Lilla Han. Två berättelser som handlat om yttre faror som spöken med köttyxor, saxar och andra tillhyggen. Lilla Hen möter i stället sina inre demoner orsakade av dysfunktionella föräldrar och en omgivning som inte tillåter annat än det gulligaste och raraste. Någonstans behöver denna otrygghet kanaliseras och det gör Lilla Hen med hjälp av monstret som dyker upp då det blir för mycket. Lilla Hen har kvävt sin ilska sedan hen var liten. På den tiden hen fortfarande blev arg fick mamma huvudvärk och pappa grät. De hotade med att skicka hen till en uppfostringsanstalt eftersom de inte orkade mer. Lilla Hen kvävde sina känslor och var alla till lags och fick på så sätt lugna föräldrar. Ingen i familjen visar känslor utan diskuterar mycket. Ibland diskuterar de så mycket att de snörper på munnen och är tysta flera dagar i rad. Ibland diskuterar de så att de blir tvungna att renovera sig lugna. Orden, tystnaden och renoverandet gör Lilla hen orolig och när monstret kommer fram så minns Lilla Hen ingenting av det efteråt. En tankedoktor föreslår att Lilla Hen släpper ut sitt monster och när Onda Hen väl slipper ut och konfronteras av Lilla Hen så utvecklar sig berättelsen till ett drömlikt smått psykotiskt tillstånd. Allt slutar väl och sensmoralen att monster blir stora och farliga om de inte får komma ut, det håller vi säkert med om allihop.

Det finns en god anledning till att boken inleds med en varning. För den här berättelsen ÄR otäck och fasligt sorglig, men den är också fylld med humor och spänning. Ett barn som gillar Coraline av Neil Gaiman tycker säkert om denna berättelse.

Läskiga bilderböcker till Halloween

Läskiga bilderböcker till Halloween

Nu är det snart Halloween igen och vi får förlora oss lite i monster och spöken. Klä ut oss och duka upp rysliga måltider kan vara ett sätt och att vandra runt med kompisar och knacka dörr är ett annat. Det bästa sättet (enligt oss) är att läsa spökhistorier högt för varandra och även de minsta kan vara med så klart. Se till att det finns en hand att hålla i och en famn att krypa upp i. Läs av era lyssnare och låt alla få ställa frågor och komma till tals. Här kommer ett gäng boktips för de allra yngsta och modigaste.

Rys & Mys för de minsta storbarnen

För de allra minsta

Jonna Björnstjernas Familjen kanin

Monster och Spöken

Några av våra favoriter

Fakta om läskigt

Läskigt för BÅDE Vuxen och Barn

Frejas första fjällvandring

Frejas första fjällvandring

Emma V. Larsson och Maria Trolle har skapat en fantastisk bilderbok om hur en fjällvandring kan vara. Läsaren följer Freja som är runt 8 år och ska ut på sin allra första vandring i fjällen. Tankarna är många. Finns det björnar? Är de farliga? Tänk om hon trillar ner från en klippa? Mamma och pappa lugnar och förbereder Freja för hur vandringen kommer att se ut. De sitter vid köksbordet med karta framför sig och på golvet i Frejas rum ligger “Det stora skogsäventyret”, kanske en högläsningsbok? En skönlitterär bok som förbereder minst lika mycket för vilka förväntningar man kan kan ha på skog och mark. Författare och illustratör har smugit in små tips om vad man bör tänka på inför en vandring. Inte för tung packning och lämna tuschpennor hemma för det finns massor av annat att roa sig med ute i naturen (undrar om illustratören lämnar sina pennor hemma vid en vandring?) Gå in kängorna några veckor innan vandring så du slipper skavsår på fjället. Bra och rediga tips!

Ett uppslag där familjen sitter med en karta vid köksbordet. Freja sitter på golvet och har tankebubblor med björn, sig som död, ramlar ner för berg, ett tält med armar runt om.

Väl upp i fjällen så vandrar de genom en sagoskog av björk. Det är på riktigt en sagoskog för jag ser småfolket och féer om jag kikar noga. Jag ser även en björn, men det verkar inte Freja göra, vilket kanske är tur. Att vandra uppför ett fjäll är jobbigt och även om pappa säger att det bara är en kulle så är det ju inte riktigt så. Det märks tydligt när den där bekanta känslan av hänförelse slår till när man är högst upp och det är klart väder och man kan se hur långt som helst. Men klart väder växlar på fjället. Efter en natt i tält så drabbas de av en plötslig storm och måste raska på och söka skydd. Författaren skriver att det är “tur” att ljuset i mörkret är en fjällstation. Vi får hoppas att föräldrarna hade koll på att stugan låg där hela tiden. Boken avslutas med att Freja kommer att sakna fjällen. “Höga, mjuka, läskiga, underbara och … snöiga?”, det är ändå lite synd att boken inte visar då Freja mötte snö på fjällen.

Det här är en väldigt fin och stämningsfull bok om fjällen som riktar sig till de mindre barnen. Jag blev riktigt glad när jag såg att den var utgiven av Calazo-förlag som ger ut riktigt fina guider över vandringsleder över hela Sverige. Den sagolika tonen i boken förhöjer stämningen tillsammans med de magiska bilderna (vinden, precis så som vinden känns) och Frejas möte med en rytande lämmel är både humoristisk och gullig. Det är precis så här (och mycket mer) en fjällvandring kan vara för barn. Lite läskig, fasligt spännande, mysig och magisk.

Ett uppslag med tre personer som tar på regnkläder. Oväder närmar sig.

Drömmer ni om en vandring så läs denna bok. Det behöver ju inte heller vara en vandring på kalfjället, det kan vara skog och mark precis just där ni bor och tälta kan man ju faktiskt göra lite var som helst. Hoppas ni får en fantastisk semester.

Ett uppslag med tre personer som vandrar i ett regnoväder. Stormen är tecknad som virvlar med regndroppar med ansikten.
Höstens böcker 2021

Höstens böcker 2021

Jag har kikat i Svensk bokhandels höstkatalog och blev nyfiken på flera av böckerna. Här nedan är ett urval på de böcker som jag kommer att försöka bevaka lite extra (läs: som jag vill läsa NUUU). Klicka på textlänken på boken du vill läsa mer om.

Våra barns hemliga liv

Våra barns hemliga liv

Efter att ha sett första avsnittet av programmet Våra barns hemliga liv på svtplay.se så kryper det av obehag i hela mig. Jag väljer att direkt skriva ett inlägg på Instagram som löd så här:

Nej, det här var inte ett fräscht program. Att med kameror iaktta barns reaktioner när de får hantera känslor utan vuxen inblandning må vara etiskt ok, kanske… om man sträcker det till det yttersta. Men när de vuxna lägger sig i och delar ut matsäck till alla barn utom två , och därefter sitter helt tysta och inväntar de andra barnens reaktioner så tycker jag att det är helt stört. När samma barn senare havererar över en vit flirtkula när de “leker i skogen” ses det som en enskild händelse och inte som en fördröjd reaktion från lunchen. Ingen psykolog, inte ens bakom kameran med hörlurar skulle dra den slutsatsen. Förenklat och fördummande. Dessutom ska det sändas som någon typ av dokumentärunderhållning. Låt barnen binda förskollärare vid ett träd, ta kamerateamet som gisslan och leka Flugornas herre så att vi kan se hur psykologerna förfasas över barnens djuriska instinkter. Då pratar vi underhållning!

Lite i affekt, det får jag tillstå, men känslan är den som direkt kommer efter att ha sett första avsnittet. Det kom in kommentarer under inlägget på instagram med frågor som “Är det lagligt att utsätta barn för detta?” och någon menar att det inte var ett särskilt genomtänkt program, en kräkemoji får tala för en av de kritiska rösterna. En kommentar är dock positiv till innehållet och menar att det visserligen “…skriker inombords…” hos henne men vidare menar hon att, “…det var aldrig någon reell fara. Och det är inte farligt att uppleva negativa känslor.”. Det är det säkert inte för de allra flesta, för en del är det negativa känslor som får en att bli självdestruktiv i framtiden. Mycket handlar om trygga grundförutsättningar och självkänsla. Jag är ju av den åsikten att vi alla förr eller senare får uppleva negativa känslor med råge, så att utsätta varandra för det medvetet och fullständigt i onödan är mobbing.

Gunilla Brodrej är en av de som publicerat kritik mot tv-serien. Hon skriver så här i Expressen:

Vi kan ju pröva med vanmakten. Det vill säga den upplevelse av total maktlöshet som dessa barn försätts i. Du får ingen mat, men alla andra får. Du blöder, men du får ingen hjälp. Istället får du bli ledsen, utstirrad av barn du inte känner, filmad och offentliggjord.

Lisa Magnusson kommenterar i DN att det hela är “Intressant TV som är integritetskränkande. Hon menar att meningen med serien har varit att “verkligen se barnen” men att det leder till avhumanisering.

Det är inte bara journalister som har haft det goda omdömet att protestera mot vad barnen utsätts för i programmet. Tolv forskare vid barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet har skrivit en debattartikel publicerad på kultursidorna i DN. De menar att:

Programmets syfte sägs vara att få tittaren ”att förstå vad som sker i barnens värld” men resultatet är snarare ett ”Expedition Robinson” i en förskoleliknande miljö där barnen i tv-underhållningens namn utsätts för djupt integritetskränkande behandling.

De tolv som har skrivit under dokumentet påpekar också att Lars Klintwall Högberg och Malin Bergström presenteras som forskare trots att de här agerar i ett underhållningsprogram snarare är i en forskningskontext, och bekräftar det jag hävdade tidigare att denna programidé aldrig skulle klara en etisk prövning inför ett forskningsprojekt. De hävdar också att barnen inte har en möjlighet att kunna protestera mot det experiment de utsätts för. Visst har vårdnadshavare skrivit på varje papper som har räckts fram men barnkonventionen har säkerligen inte stått i fokus.

Så varför skriver jag den här texten nu och inte bara nöjer mig med det jag la ut på instagram? En förälder kontaktade mig via DM och bad mig ta bort “bilden på hennes dotter”. Hon menade vidare att hon inte ville ha sin dotters bild i “snedvridna sammanhang”. Det är alltså inte bilden som är det stora problemet eftersom föräldern här inte har några problem med att exponera sin dotter i programmet. Problemet är kritiken mot programmet. Först skickar jag iväg ett mejl för att höra med SVT huruvida jag har rätt att använda bilden. De skriver så här på sin webbsida:

SVT vill gärna att publiken pratar om vårt innehåll och tar del av vårt utbud. vi bejakar att länkar till SVT Play sprids. Däremot får andra inte publicera programinnehåll som SVT (eller andra, vilket kan vara fallet för stillbilder och musik) äger rättigheterna till.

Men vem är jag om jag hävdar min rätt att visa en bild på flera barn som inte har kunnat ge sitt medgivande att vara med i programmet och sedan vidare i Sociala medier? Naturligtvis tar jag bort bilden och låter denna text stå för vad jag tycker om programmet.

Fler kommentarer om programmet: ETC, P1 Kultur, SVT-chefen svarar på Expressen, Loppi, Psykologtidningen, Dagens samhälle, Minibladet.se, Förskolan i Fokus

Naturen av Emma Adbåge

Naturen av Emma Adbåge

Emma Adbåge är en av sveriges bilderboksstjärnor. Så är det och det med rätta. När hennes “Gropen” släpptes så var vi många som jublade över tonen i boken och barnens revansch över de vuxnas missriktade oro. Leken vinner och barnen utvecklas genom sin fria lek, behöver barnen en grop så skaffar de sig en grop (förhoppningsvis). I Adbåges nya bilderbok så är barnen med och berättar som ett “Vi i byn” men de har ingen större påverkan och de älskar naturen lika mycket som de stora. Barnen är också sida vid sida med de vuxna när naturen inte älskas av någon. Som när det kommer för lite snö för att åka pulka och sedan när det kommer för mycket snö så att alla måste skotta hela dagen. Människorna i byn får kämpa hårt för att älska naturen som de förstör allt eftersom de “njuter”. De använder vatten i mängder och njuter av poolen och isbitar och vattnar fula tagetes men när det inte regnar så torkar brunnen och asfalten hettar, trädet som skulle ge skugga är nedhugget för det lövade något fruktansvärt i höstas. Allt människorna gör ger konsekvenser men byborna fortsätter ändå att bete sig irrationellt, de säger att de älskar naturen men vill tämja den och när den torra tagetesrabatten brinner upp så visar Adbåge detta med bilder som vi kan jämföra med bilderna vi i dagarna har sett från San Francisco, orange himmel och ett mörker.

“Den (naturen) blinkar och brinner och dånar och slår. Och nu gör den sönder staketet vid sjökanten också. Och grenar går av och det flyger frozen bananas och asfalt och skit.”

Därefter ropar alla naturälskare – Jävla natur! och börja prata kostnader. Men naturen pratar inte det ekonomiska språket och på sista uppslaget så är det TYST. Det enda som finns kvar från den klimatkatastrof som vi följt är lite rök från ett nyponris, asfalten runt husen och den nedsågade linden, men naturen står kvar. Här får läsaren åter igen en presentation av byn, men nu ser vi bara natur och inga människor varken i bild eller text.

Emma Adbåge har skrivit en dystopi för de allra minsta. Det är så modigt att jag får gåshud varje gång jag vänder sida. Det här har varit Gro Dahles och Svein Nyhus bilderboksmarknad tidigare, svåra ämnen med ett tilltal direkt till den unga läsaren. Det märks att Emma Adbåge har inspirerats av deras verk då vi känner igen de vuxnas kroppar från Nyhus vuxengestalter. Stora bullriga kroppar med små huvuden medan barnen är avbildade proportionerligt. Adbåge lämnar egentligen inget hopp för människan. Fortsätter vi att “älska” naturen på detta sätt så finns naturen kvar men inte människan, stor som liten.

Inköp av litteratur till Folk- och skolbibliotek

Inköp av litteratur till Folk- och skolbibliotek

BTJs digitala listor fungerar idag som en överblick över nysläppta böcker med lektörsomdömen. Dessa står som riktlinjer för inköp av media till folkbibliotek och en del skolbibliotek. Nu kommer det rapporter om att dessa anses vara för dyra och bland annat Göteborgs kommun ska ha avslutat sin prenumeration på listorna. I en facebookgrupp ställs frågan om var nu bibliotekarierna sköter sin omvärldsbevakning av ny litteratur. Svaren blir genom förlagens utskick samt kataloger och på sociala medier med bland annat bokbloggare samt bokinstagrammare. Är det här ett problem? Jag säger inte att bibliotekarier inte har förmågan att kunna urskilja vilka börckker som kvalitetsmässigt borde köpas in till biblioteken, men får de tiden att göra det. En annan sak att ha i tanken är att bibliotekarier inte automatiskt är litteraturvetare och att en bibliotekarie inte får exemplar av allt nytt som hen sitter och läser igenom. För de mindre förlagen är BTJ-listan den möjlighet att komma igenom de större förlagens brus. Och de författare som ges ut på större förlag men inte prioriteras till stora marknadsföringskampanjer drunknar även de i bruset.

BTJs digitala listor fungerar idag som en överblick över nysläppta böcker med lektörsomdömen. Dessa står som riktlinjer för inköp av media till folkbibliotek och en del skolbibliotek. Det innebär kortfattat att flera gånger om året så släpper BTJ en sammanställning av ny litteratur som finns att beställa och de har knutit en kort recension av boken med ett betyg på 1-5.

Nu kommer det rapporter om att dessa anses vara för dyra och bland annat Göteborgs kommun ska ha avslutat sin prenumeration på listorna. I en facebookgrupp ställs frågan om var nu bibliotekarierna sköter sin omvärldsbevakning av ny litteratur. Svaren på den frågan blir att omvärldsbevakning sker genom förlagens utskick samt kataloger och på sociala medier med bland annat bokbloggare samt bokinstagrammares recensioner och boktips.

Är det här ett problem? Jag säger inte att bibliotekarier inte har förmågan att kunna urskilja vilka böcker som kvalitetsmässigt borde köpas in till biblioteken, men får de tiden att göra det? En annan sak att ha i tanken är att bibliotekarier inte automatiskt är litteraturvetare och att en bibliotekarie inte har tillgång till att läsa allt nytt som hen vill beställa till biblioteket. Har biblioteket då en begränsande budget så måste det till ett urval vid inköp. För de mindre förlagen är BTJ-listan den möjlighet de har att komma igenom de större förlagens brus.

Så hur ser makten ut hos förlagen då de säljer in sina böcker för inköp hos biblioteken? Stor naturligtvis, Bonniers media har även ett biblioteksblad speciellt för biblioteken där de marknadsförs nya titlar som förlaget anser passar för inköp. Bokbloggare och Bokstagrammare presenterar ofta samma titlar vid samma tid och det står klart att förlagen har placerat böckerna där genom recensionsexemplar till bloggarna. Etablerad media som våra stora dagstidningar och kulturprogrammen på TV ratar ofta barnlitteratur och litteraturkritiker får inte i närheten av det utrymme som krävs för att kunna rapportera om god litteratur.

Mina funderingar är om detta tas i beaktan av biblioteken när beslut om att säga upp btj-listorna sker. Trodde ansvariga för upphandlingen av inköp utav litteratur till folkbiblioteken att Adlibris som har det stora biblioteksavtalet skulle trolla fram samma kompetens och lektörer och erbjuda egna listor? Bokhandeln skakas nu av att Amazon etablerar sig på svenska marknaden men redan idag är marknaden skev vad det gäller litteraturinköp till bibliotek i många kommuner.

Skolstart 2020

Skolstart 2020

Nu närmar det sig skolstarten för våra små, kanske har några av er redan börjat? Rutinerade skolbarn blandar sig med helt nya förskoleklassbarn. Hur ska man förbereda sig? Det bästa tips vi kan ge i år är att skaffa sig de här böckerna:

Jag ska börja i skolan är en antologi sammanställd av Annika Lundeberg. Den är för sexåringen som ska börja sitt allra första år på skolan i “Sexårs”. Här finns fina texter som passar utmärkt för högläsning, som Rädda Zorro! av Kerstin Lundberg Hahn, illustrerad av Hanna Granlund. Man får också lära sig att räkna jättesnabbt till en miljard: Blomma, blad – en miljard. Johan Unenge har bidragit med en makalöst rolig och enkel serie om vad man faktiskt gör i skolan. Här möter vi också Helena Bross karaktärer Axel och Omar (kanske) för första gången. Det är två elever som våra sexåringar absolut kommer att läsa mer om på skolbiblioteket. En superfin antologi som rymmer en skolintroduktion på bästa sätt.

Min första läsdagbok är precis vad det låter som. En läsedagbok där den nya läsaren skriver in bokens titel och författaren samt lite om vad man tyckte om boken. Det finns en hel sida att rita, skriva eller klistra in något på. En bok för att kreativt minnas vad man har läst för böcker och vad man tyckte om dem. Perfekt att visa för kompisar när de söker boktips. Martin Widmark har skrivit förordet till boken med peppande ord om varför det kan vara så kul att läsa.

Skolpepp! är min favoritbok av dessa tre böcker. Här är det fokus på raster och vad man kan göra då. Det är praktiska tips som hur man säger “Hej!” på olika språk. Hur man kastar kråka, roliga historier och supernördiga fakta som att sannolikheten för att vattnet man dricker innehåller en molekyl som har gått igenom en dinosaurie är nästan 100%. Här finns massor att fylla i. Mina hjältar! Mitt drömyrke! Tänk om…! och massor av mer roliga saker. En hyfsat tunn bok som är späckad med roliga saker. Illlustratör är Hanna Granlund och formgivare är Lisa Zachrisson.

Tänk er om alla kommuner i hela landet hade en lässatsning där våra sexåringar fick varsitt exemplar av dessa tre böcker när de kom till skolan. Skulle inte det vara toppen?

Bästa böckerna just nu

Bästa böckerna just nu

Per Gustavssons nya bilderbok Den nya lekplatsen är en karakterisering av hur barnens lek fungerar. Välmenande vuxna skapar ordnade ytor för lek under ordnade förhållanden medan krokodilerna, bajsonoxarna, de köttätande växterna och pappigojerna befinner sig i det fria, utanför staketet.

Mumintrollen bearbetas lite försiktigt för en ny läsarskara. Tove Janssons atmosfär finns kvar i allra högsta grad och i Mumintrollen och Havsorkestern kan man läsa om familjens resa där de möter allehanda äventyr. Klippdassar, en hemul och en dront med ont i baken.

Molnbullar av Baek Heena vann Alma-priset 2020. Molnbullar bakas av moln och får oss att sväva. Underbart!

Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter, illustrerad av Ester Eriksson låter oss följa Humlan som ska bli konstnär och ser upp till sin faster som säger vad hon tycker och redan är konstnär. Läs, den är så fin!

Anna Woltz Alaska är en otroligt fin berättelse med en hund som fokus. Parker ska börja sjuan men hennes liv är kaotiskt. Hon börjar i samma klass som Sven som är ny med sin epilepsi. De drabbar samman över det mesta men förenas i och med Alaska. Här bjuder författaren på en berättelse med karaktärer som verkligen har ett djup.

Fröken Smith är 400 år gammal men ung och vacker, hon älskar att plåga barn. Stackars ponnyn Snowdrop. Judy och hennes mormor gör allt för att rädda ponnyn. Beverley Nichols Fröken Smith den elakaste häxan i världen är en grym klassiker som är brittisk, excentrisk och full av humor.

Här bjuder vi er unga vuxna på tre absoluta favoriter Jacqueline Woodsson har fått flera titlar översatta till svenska och det är fantastiskt bra. Nu senast är det närmar du dig mjukt. Ellie och Jeremiah blir kära och allt känns så lätt när de är ensamma. Men Ellie är en vit judinna och Jeremiah är svart och kärleken som borde vara självklar och okonstlad visar sig vara komplicerad med fördomar, rasism och polisvåld.

Eleanor & Park är också en kärleksberättelse. De två har olika förutsättningar och den självklara kärleken blir svår, men samtidigt oövervinnlig. Den här härliga berättelsen utspelar sig dessutom på 80-talet, kassettbandens tidevarv.

The hate u give av Angie Thomas är naturligtvis högaktuell just på grund av Black Lives Matter. Det är en fantastisk rik skildring av Starr som bor i ett område med droger och gängkriminalitet. Hennes föräldrar vill att hon och hennes bröder får en chans att ta sig bort från de av samhället givna förutsättningarna. De går på en skola där det mestadels är vita privilegierade barn. Boken inleds med att Starr bevittnar sin vän bli skjuten till döds av en polis.

Sedan vill vi tipsa om Christina Lindström, en författare som har skrivit flera bra böcker för högstadiet och uppåt. (Hon har skrivit för yngre barn med). Hon är så lyhörd i tankar, känslor och språk att man läser de här böckerna med glädje. När jag frågade vilken av hennes böcker vi skulle tips om så blev svaret “varför välja mellan de här tre? Ta alla!” och det är sant. Läs Christina Lindström om ni inte har gjort det!



							
Pyssla, skapa eller låta bli?

Pyssla, skapa eller låta bli?

På bibliotek, fritidshem och skola så pysslas det för fullt. Ofta är det så att man ska ha en högläsningsstund och kombinerar det med en pysselstund. Efter ett författarbesök så är det brukligt med lite pyssel efteråt. Inför jul pysslas det och till midsommar nu så ska det pysslas i mängder. Det är naturligtvis helt ok och jag är den första att säga grattis om man gillar paljetter och toarullar och allt annat man behöver för pysselstunden. Själv får jag pysselutslag. I den läsande världen så tycker jag att läsningen kan stå för sig själv och att det faktiskt går att föra samtal utan pyssel. Ja det är snarare så att det är svårt att föra djupa samtal och samtidigt pyssla eftersom det stjäl fokus från samtalet och tar bort den viktiga ögonkontakten som bekräftar att “jag lyssnar och hör dig”. Att visa barnen att samtal om boken är det enda vi behöver ha fokus på just nu, är ett sätt att visa både det man har läst och sina läskompisar respekt. Det är det här vi har samtal om just nu, vi avbryts inte av fraser som “skicka pärlorna” och “fan..limpistolen var varm” så att alla börjar skratta och gruppen tappar fokus. Det är första anledningen till att jag inte anser att pyssel har med läsning att göra.

Andra anledningen är det andefattiga i att lägga fram filt, paljetter, lim och toarullar. Alla barn sätter sig och ställer frågan i kör “Vad ska vi göra?”. “Jo, jag tänkte att ni ska göra sådana där mellis-dockor. Så klistra filten på toarullen och strö på lite glitter så är ni klara sen”. Jag vet att det där var kategoriskt och lite orättvist men kom ihåg nu att detta är min föreställning om pyssel som vi pratar om här. Att skapa däremot, gärna tillsammans med ett syfte. Att få det hedersvärda uppdraget att smycka en offentlig plats eller att ges möjlighet att uttrycka sig själv. Ja men då pratar vi om skapande verksamhet och det kräver en helt annan ingång än pyssel. Det är också som så att precis som att läsandet och bokpratet förtjänar sitt fokus så förtjänar skapandet sitt fokus. Det är skapar man gör då.

Pysselböcker

Men det är klart att man kan pyssla efter mallar och göra sådant som redan är gjort men fortsätta i sin tolkning om man vill. Är man då ute efter tips på vad man kan pyssla med så är den här boken med Mumin väldigt fin. Förlaget säljer in boken på detta sätt: “I Skapa med Mumin hittar du superfina mumininspirerade presenter till alla muminfans, stora som små. Vem kan motstå ett litet tovat mumintroll, en Lilla My-grytlapp eller ett par muminvantar? Alla projekt har tydliga steg för steg-instruktioner med bilder.”

Maria Nilsson Thore har nyillustrerat Astrid Lindgrens berättelse om Saltkråkan och hon har även illustrerat den här pysselboken. Det gör att det här är en mysig pysselbok så klart, för vem gillar inte Marias illustrationer?

Petter och hans 4 getter får en egen pysselbok och tänk om man är så busig att man döper om getterna “… och fjärde geten hette Lila, hon förespråkade vapenvila…”

Så det var en liten tanketext om pyssel. Framförallt pyssel där pyssel inte hör hemma och sedan tips om pysselböcker. Härligt inkonsekvent!