Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
Det är svårt när man vill men inte vågar. När inte ens en mullvadsdräkt att gömma sig i räcker till. När man tror att om man ändå skulle våga så leder det till katastrofer som att fröken blir av med sitt arbete och mamma kanske inte skulle tycka om sitt barn längre. Så hemskt kan det kännas att gå upp på scen och säga den där enda meningen i en klassföreställning för föräldrar och mormödrar. Så mycket känslor kan bubbla och växa sig stora. I den här bilderboken tas känslorna på allvar. Vi får följa storebror som är 6 år gammal och väldigt bra på att sjunga. Han ska spela mullvaden som kryper upp ur sin håla när våren kommer. Han har en replik, men inte så mycket mod. Eva Erikssons illustrationer lägger fram storebrors känslor så att det är glasklart hur ont det gör i honom. Läsaren förstår men kan inget göra. Storebrors fröken stöttar bäst hon kan men han slipper inte, han måste ut på scen och han gör det. Väl där så öppnar sig teaterlivets härligheter och han lever ut sin mullvadsroll. Han tar hjälp av någon nära, någon som verkligen tror på honom och som är mer än villig att stå vid hans sida. Det blir bra, mycket bra slut för en liten rädd sexåring i mullvadsdräkt.
Slutet blir lite för klämkäckt för mig. Lite för snällt är det att allt rinner av och att det inte räcker med repliken. Jag skulle önska att det ibland var ok att få vara rädd också efteråt, rädd och stolt! fungerar också. Man behöver inte övervinna rädslor vid sexårsålder för att få jordgubbstårta. Jag gillar boken och den är väldigt samspelt i bild och text. Bilderna framhäver alla dessa känslor på ett nästan smärtsamt sätt och texten är vacker och faller lätt. Vi fyndade Ensam mullvad på en scen på Barnens bokklubbs rea.
Läs mer om boken här: