Våra inköp på bokreans första dag
Norstedts Första Engelska Ordbok
Idag fick vi hem Norstedts Första Engelska ordbok och jag är nöjd över förväntan. Den är tänkt till nybörjaren i engelska från 9 år ungefär. Varje bokstav har en egen färg som gör det klart och tydligt när man går över till nästa bokstav. Det är ett större avstånd mellan raderna och större font än i Norstedts traditionella engelska ordbok. På nästan varje sidan finns en eller fler bilder som illustrerar ett ord på sidan. Jag är mest nöjd med att det faktiskt är en ordbok för barn som är uppbyggd på ett traditionellt sätt och anpassad för att bli mer lätt överskådlig. Även om var och en mer eller mindre har tillgång till Internet så är det viktigt att tidigt lära sig hur man slår i uppslagsverk och ordböcker för att hitta information.
Ellen och Sorken
Ellen, Sorken och hemligheten och Ellen, Sorken och marsianen är två välskrivna superroliga böcker om två urknasiga ungar som har fantasi så de kan dela med sig. Leo skrattar och fnissar för fullt när han läser och han gillar verkligen berättelsens uppbyggnad och att det drar ut lite på berättelsen. Varje kapitel slutar så att han blir alldeles nyfiken och vill läsa vidare.
Ellen, Sorken och hemligheten
Ellen och Sorken är bästisar, grannar och de enda medlemmarna i Krumelurklubben – en klubb för dem som inte vill bli vuxna.
På en tråkig vuxenfest möter de Ellens mystiska släkting, Nelle 70 år, som säger sig veta hur man ska göra för att ”inte bli stor”.
Kan det verkligen stämma … Finns det en lösning på Krumelurklubbens funderingar? Ellen och Sorken måste få reda på om Nelle talar sanning.
Maria Frensborg debuterar med en varm och rolig vardagsberättelse som även innefattar avskyvärda stinkpinnar, kungliga små kaninskelett och ett livspaket som innehåller allt som gör livet värt att leva. /Bonnier Carlsen
Ellen, Sorken och marsianen
Glatt skriver Ellen och Sorken ”F” under fötterna, trycker fotsulorna mot varandra och inviger den nya spioneringsklubben ”Fjäderfötterna”. Deras hemliga spioneringschef X, som bor i London, ger order att medlemmarna ska leta reda på, och skicka hem, alla förklädda marsianer som vill ta över jorden. Ellen och Sorkens fantasi vet inga gränser, så kul är det! Men när de nyinflyttade grannarna råkar ut för tjejernas spioneringsiver (och rätt så otrevliga hemliga meddelanden) blir det inte riktigt så lattjo som ”Fjäderfötterna” tänkt sig.
Maria Frensborgs andra kapitelbok om vännerna Ellen och Sorken har även den ett varmt, humoristiskt tilltal. /Bonnier Carlsen
Jag gillar språket. Om jag inte visste att det var Maria Frensborg som skrivit böckerna så skulle jag har gissat på Astrid Lindgren. Det är stor respekt för barnet som mottagare av texten och ett språk som flyter, levande och utmanande. Det händer rätt ofta att vi läser bra böcker och till och med utmärkta barnböcker. Men det här är strålande böcker, faktiskt snäppet bättre än det mesta jag läst som är skrivet för den här målgruppen. Illustrerade av Tomas Nilsson, levande med massor av bus i blicken ser vi Ellen och Sorken.
Båda böckerna finns att låna på biblioteken som eböcker via elib.se
Vi lånade på biblioteket i Mariefred, finns säkert på era bibliotek (tipsa annars de här borde finnas i deras hyllor)
Hela serien Almandrarnas återkomst
Flera har frågat om serien almandrarnas rike. Hur många böcker det är och vad de heter ser ni här.
Mamman och havet av Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm
Mamman och havet av Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm
Vilken bok! Låna och läs! Det är Tiger och Milous mamma som försvinner rakt ner i avloppet. Milou ger sig efter henne. Mammorna är mest tråkiga och läser tidningen. En dag när mamma ska läsa tidningen så plums for hon iväg.
Boken handlar om att ha tid, att få tid och att räcka till. Något som ofta diskuteras ur vuxenperspektiv, men här är det barnens perspektiv och det är deras syn på vad som händer och hur det känns.
Sara Stridsberg skriver jordnära dialoger som svävar ut i det blå, och Anna-Clara Tidholm (klicka och läs den fina intervju) illustrerar klockrent, och så vackert att jag vill fylla en hel vägg med de här bilderna.
Läs mer här och här och här och här och här
Almandrarnas återkomst
Almandrarnas återkomst är en fantasyserie skriven av Jo Salmson och illustrerad av Peter Bergting. Första boken i serien heter Den försvunna staden och ska vara Jo Salmsons första bok. Leo har läst den som högläsningsbok i ett läsprojekt med hemläsning 15 min per dag.
Rian 10 år sitter i en stuga uppe i bergen och väntar på sin farfar som gått för att skaffa mat. Det är isbitande vinter och maten är slut sedan ett tag. Kall och hungrig sitter Rian och är rädd för att farfar kanske inte kommer tillbaka. Då knackar det på dörren och Rian öppnar och bjuder in en Almander med rött glänsande hår och gröna ögon. Almandern frågar ut Rian med hes röst och de kommer att tala om Almandrarna, det folkslag som sedan länge är utdöda och borta, på samma sätt som deras by Almandrien inte längre går att finna. Inget blir sig likt efter denna dag.
Boken är välskriven med bra kommatering som gör det mycket enkelt för barnet att läsa högt med inlevelse. Jag blev positivt överraskad av stämningen i berättelsen och tror att mycket av det ligger i miljöbeskrivningarna. De är korta, enkla och briljanta. Jag tycker denna grupp av barn som tragglar ”lära läsa” och ”läsa mera”-litteraturen har rätt till spänning och drama men också att få berättelsen uppmålad för sig. Karaktärer ska vara beskrivna så bra att vi lär känna dom, och miljön de vistas i ska vara beskriven så att vi lätt ser omgivningen när vi läser. Den här bokserien verkar ha det, i alla fall första boken. Vi fortsätter med Silveramuletten och återkommer med en recension av den.
Hela bokserien om Almandrarnas återkomst finns som ljudbok på elib.se, både att köpa och låna via ditt bibliotek.
Vi har tidigare skrivit om Jo Salmsons ”Hjälp! Jag har tappat bort en hund.”
Annie från sjön av Kitty Crowther
Annie från sjön är skriven och illustrerad av Kitty Crowther.
Annie är en mycket ensam alldaglig kvinna som sitter i sin stuga mycket matt av sorg. Hennes mamma är död och trots att hon inte alltid var en snäll mamma så är hon så saknad av Annie. Hon är trött på att fiska och trött på att inte få besök av andra än brevbäraren en gång om året. Fantasier om sjön är vad som uppehåller Annie och de öar som finns där i. Det går berättelser om öarna och människor i byn håller sig långt därifrån. Men Annie är mer nyfiken än rädd. Där fiskar hon och känner en närvaro som tröstar henne lite. Men Annies sorg är för stor och hon bestämmer sig för att sjunka till botten. På botten möter hon ett ljus och en hand som tar emot henne. Hon svimmar och vaknar senare på stranden. Har hon drömt? Nej! Hon är lycklig för nu vet hon något om öarna och hur det kommer sig att de ibland byter plats. Där under vattnet finns jättar och de behöver hennes hjälp att finna tre jättekvinnor. Annie vandrar med tre jättar på en resa hon aldrig kunnat ana.
Det är en saga skriven i traditionellt bilderboksformat. Texten till vänster och helsidesbilder till höger. Ett format som tilltalar mig eftersom ögonen drar sig in i högerbilden där mer än hälften av berättelsen utspelar sig. Den allra första bilden i boken står själv och vi behöver ingen text för att möta Annie då hon går upp mot sin lilla stuga på en kulle. Vi förstår av hennes sätt att gå med armarna på ryggen, iklädd en svart klänning att hon har sorg. På nästa uppslag sitter Annie hopsjunken i fönstret och tittar ut över de tre öarna som snart ska förgylla hennes dagar. Stanna upp och njut av bildernas detaljer.
Det här med ålderkategorier för bilderböcker vet ni säkert redan vad jag tycker om. Den här boken fungerar att läsa långt upp i skolåldern, inte alls bara mellan 3-6 år. Uppmana era nybörjarläsare att ta sig an bilderböcker tillsammans med er.
Kitty Crowther har flera böcker utgivna på svenska. Lillabus läser har tidigare skrivit om Lilla döden hälsar på samt Tomten är vaken.
Fler som skrivit om Annie på sjön:
Provläs boken här
Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus
Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
Ensam mullvad på en scen av Ulf Nilsson och Eva Eriksson
Det är svårt när man vill men inte vågar. När inte ens en mullvadsdräkt att gömma sig i räcker till. När man tror att om man ändå skulle våga så leder det till katastrofer som att fröken blir av med sitt arbete och mamma kanske inte skulle tycka om sitt barn längre. Så hemskt kan det kännas att gå upp på scen och säga den där enda meningen i en klassföreställning för föräldrar och mormödrar. Så mycket känslor kan bubbla och växa sig stora. I den här bilderboken tas känslorna på allvar. Vi får följa storebror som är 6 år gammal och väldigt bra på att sjunga. Han ska spela mullvaden som kryper upp ur sin håla när våren kommer. Han har en replik, men inte så mycket mod. Eva Erikssons illustrationer lägger fram storebrors känslor så att det är glasklart hur ont det gör i honom. Läsaren förstår men kan inget göra. Storebrors fröken stöttar bäst hon kan men han slipper inte, han måste ut på scen och han gör det. Väl där så öppnar sig teaterlivets härligheter och han lever ut sin mullvadsroll. Han tar hjälp av någon nära, någon som verkligen tror på honom och som är mer än villig att stå vid hans sida. Det blir bra, mycket bra slut för en liten rädd sexåring i mullvadsdräkt.
Slutet blir lite för klämkäckt för mig. Lite för snällt är det att allt rinner av och att det inte räcker med repliken. Jag skulle önska att det ibland var ok att få vara rädd också efteråt, rädd och stolt! fungerar också. Man behöver inte övervinna rädslor vid sexårsålder för att få jordgubbstårta. Jag gillar boken och den är väldigt samspelt i bild och text. Bilderna framhäver alla dessa känslor på ett nästan smärtsamt sätt och texten är vacker och faller lätt. Vi fyndade Ensam mullvad på en scen på Barnens bokklubbs rea.
Läs mer om boken här:
Glasbarnen av Kristina Ohlsson
Glasbarnen av Kristina Ohlsson handlar om Billie och hennes mamma som bestämmer sig för att flytta från sitt hus till ett nytt i Åhus. Billies pappa är död och nu vill mamman bort från alla dåliga minnen och vill ha en nystart Billie är inte alls lika överförtjust över denna flytt och blir skeptisk till huset redan vid första träffen med mäklaren. De flyttar in och Billie upptäcker oförklarliga händelser som skrämmer henne. Alla tycks tro att hon menar att det spökar i huset, men hon säger bara att något är riktigt galet. Hon möter Alladin och tillsammans med en kompis från skolan vänder de ut och in på alla möjligheter för att finna en förklaring, och en förklaring får de, en märklig sådan.
Vi läste den här boken som högläsningsbok och jag tycker nog att boken mer vänder sig mot nybörjarläsaren som tröttnat på lättlästa böcker med bilder och känner sig redo för sin första kapitelbok. Språket är enkelt och okonstlat, inget som utmanar men samtidigt kan det vara skönt med korta meningar som är enkla. Som högläsningsbok blir den stolpig och platt.
Handlingen är klassisk, spökhus, barn och en historia som går långt tillbaka. Det håller ihop sig bra som spänning med en del rysningar.
Leo tycker att den är spännande och bra. Det är huset som center i berättelsen som tilltalar honom. Han fascineras över beskrivningarna av det som sker i huset. Kanske kan den vara något för läskig för en åttaåring att läsa själv, men det beror naturligtvis helt på vad barnet är van att läsa och hur lättskrämd man är. Enligt förlaget riktar sig boken till barn mellan 9-12 år.
Läs mer om boken hos:
Jellicoe road av Melina Marchetta
Jellicoe road av Melina Marchetta är en bok som många väntat på ska översättas till svenska. När den släpptes i Sverige sommaren 2012 så var den mycket omskriven av både press och bloggar. De flesta är rörande överens, det är en välskriven bok med en bra berättelse som inte skrivits förr. Bokbloggarna är också överens om att första kapitlet är förvirrande och smått obegripligt. Läser man bara förbi det kapitlet (och kanske de första 100 sidorna av 350) så är man uppslukad sedan. Det är en ungdomsroman som jag rekommenderar till både ungdomar och vuxna. Att den kategoriseras som ungdomsroman hänger förmodligen ihop med att bokens karaktärer är ungdomar och lever sina liv i skolmiljö. Hindrar inte vuxna att ta del av denna anser jag. Boken är en fröjd att läsa på grund av att det är så välskriven.
Handlingen utspelar sig vid Jellicoe road. Taylor, 17 år, lämnades på 7- eleven av sin mamma när hon var 11 år och plockades upp av Hanna. Taylor vet i princip ingenting om sitt liv annat än att hon känner sig högst oönskad av sin mor och osäker på sin framtid. Hon hör hemma på en internatskola där hon får en ledarroll som leder till möten som i sin tur leder till att hela hennes historia rullas upp. Det visar sig att hon har flera personers öde att ta del av och det som tidigare varit helt obegripligt nystas nu upp och ger Taylor en god uppfattning om sina rötter.
Det mest märkliga i boken är också en stor del av bokens handling, nämligen kriget mellan internatskolan, den kommunala skolan och kadetternas skola. Det är ett krig som vilar på gamla traditioner och har regler uppskrivna i en liten lila bok. Här stakas det ut gränser och den som överträder gränserna straffas fysiskt. Samtidigt som detta krig pågår så umgås ungdomarna över gränserna och träffas i en lokal där de lyssnar på liveband och hänger. Inga lärare eller andra vuxna vet något om detta krig, i alla fall inte så att de griper in eller visar att de känner till det. Jag drar kopplingar till internatskolor med liknande situationer i Sverige där de vuxna säkerligen vet mer än man tror men inte ingriper eftersom det ”alltid varit så” och är fostrande.
En annan del av bokens handling är ett bokmanus som Taylor hittat hemma hos Hanna. Taylor tar del av manuset och är fångad av berättelsen men kan inte sätta ihop bitarna till en kronologisk helhet eftersom det dels inte är numrerat och dels tycks det saknas kapitel. Människorna i manuset påverkar henne starkt och hon förstår efterhand att det rör henne. Men hon kan inte fråga Hanna eftersom hon helt spårlöst är försvunnen. Det tycks som om de vuxna runt omkring vet betydligt mer än vad Taylor vet men de är inte särskilt medgörliga och berättar inget.
Är du beredd på en fragmenterad berättelse i paralleller som sedan vävs samman så är detta en bok för dig. Ge den tiden och ha lite tålamod så blir det en bok du minns.
Lisa Bärbo skriver om Jellicoe road i SvD.
Lotta Olsson skriver om Jellicoe road i DN.
Lottens bokblogg har skrivit om Jellicoe road här.
TinaO har skrivit om Jellicoe road här.
Bokmamma har skrivit om Jellicoe road här.