Lilla Döden hälsar på av Kitty Crowther
”Lilla Döden hälsar på” av Kitty Crowther är översatt till svenska av Gun-Britt Sundström (originaltitel: La visite de Petite Mort) och utgiven på Berghs förlag. Kitty Crowther fick ALMA-priset 2010.
”Döden är en fin liten person.
Men det är det ingen som vet.”
Så börjar denna lilla bilderbok. Döden ser ut som vi är vana att se henne, ja för i boken är döden en hon. Långt svart skynke och en lie i hand. Hon åker båt med de döda och försöker vara vänlig men alla är så rädda. Tills hon en dag kommer till en sjuk liten flicka vid namn Elsewise.
”Lilla Döden skrattar så hon kiknar. Hon har aldrig känt sig så levande förr.”
Lilla Döden lär så mycket av Elsewise och de skrattar och njuter av varandra. Det visar sig till slut att Elsewise och Lilla Döden kan jobba hand i hand och få bort all oro.
Det här är en väldigt vacker bok. Illustrationerna och texten är en helhet som harmoniserar. Döden måste vara ett av de absolut svåraste ämnen att välja då man ska skriva en barnbok. Det är så svårt att tala om och barn har tankar kring döden som de får svårt att hitta vuxna som kan bemöta. Jag vet inte om boken ger barnen några svar. Men söker man en bok att samtala med barn om döden så tror jag att den här är en mjuk början. Den tar döden som självklar vilken hon faktiskt är, trots att vi inte vill det. Det avdramatiseras och blir till något vackert. Inga svar på existentiella frågor. Inte heller några svar på vad som sker efter döden. Men det är ju ingen fråga som någon av oss har svar på.
Det är ingen självklar bok i vart barns bokhylla och jag har inte heller läst den för något barn. Men jag läser boken som barnslig vuxen med en förkärlek för vackra barnböcker, och nu har den en speciell plats hos mig.
Boken lånade jag på biblioteket i Åkers Styckebruk. Det var första gången jag var in där. Det ligger i anknytning till skolan och är också ett skolbibliotek. Glada barnröster möter mig när jag öppnar ytterdörren. Där sitter säkert upp emot tjugo barn. Några läser själva och en del läser högt för varandra. I kön till lånedisken står fyra tonårskillar med böcker de ska låna. Ett levande barnbibliotek, jag blev så glad.
Jag blev nyfiken på boken efter att ha läst om den hos Lars H. Gustafsson. Där har även Gun-Britt Sundström kommenterat på ett intressant sätt.
Låna ”Lilla Döden hälsar på” på biblioteket