Kvastresan och Den flottaste JÄTTEN i stan av Julia Donaldsson och Axel Scheffler är två nyutkomna böcker på Alfabeta bokförlag. Vi är vana att få deras böcker i traditionellt bilderboksformat, inbundna i något större format. De här två nya böckerna är i storlek som en pekbok, men inte är det några pekböcker för det. Med de hårda bladen och det lilla formatet så ryms ändå både illustrationer och text på det sätt som vi är vana att läsa Julia Donaldssons och Axel Scheffers böcker.
Kvastresan handlar om en häxa som är ute och flyger på sin kvast. Till en början så är det häxan och katten som på traditionellt häxvis far runt på kvasten. Men hon tappar det ena efter det andra och varje gång hon landar så blir det ytterligare en passagerare på kvasten. På slutet sitter där en katt, en groda, en fågel och en hund, det blir för mycket för kvasten som brister. De faller allihop och möter en hemsk drake. Nog blir det fasligt spännande när träsktrollet dyker upp för att rädda häxan och vad är det för trollformel häxan använder för att trolla fram det där nya superfordonet?
Berättelsen är på rim och men radbrytet som valts gör det hela något svårläst. Kan det vara så att raderna delas på två för att utrymmet saknas att låta texten breda ut sig? När man kommit över det som läsare så är den ändå helt underbar att läsa högt. För den är så spännande och det sker saker parallellt mellan text och bilder på precis varje uppslag. Det finns gånger då jag funderar lite över varför den svenska översättningen inte riktigt håller sig till det samspelet. Bland annat så berättar texten att ”katten tog en sten” men på bilden håller katten i en kotte. Jag förstår att ”sten” måste det stå för att rimma med hundens ”ben” men jag förstår det inte alls som läsare för det blir så fel. Som att man här tummar på kvalitén för visst borde det här ha ändrats på illustrationen? Det är något som alla vuxna högläsare kommer få äta upp i alla fall, för alla barn har upptäckt tabben.
Den andra boken ”Den flottaste JÄTTEN i stan” är en sådan traditionell saga om en jätte som går genom boken och är så go och snäll mot alla han möter. Han ger bort sina nya flotta kläder till alla små djur i nöd som behöver kläderna bättre än vad han själv gör. På slutet så fryser han så klart och hittar efter ett tag sina egna, gamla kläder och känner sig nöjd. Alla de andra djuren uppmärksammar hur snäll Jätten varit och belönar honom på slutet. Den här berättelsen känns som en gammal vandringssaga där poängen är klar och tydlig. Om du är snäll är andra det mot dig också. Dela med dig av det du har och gapa inte efter mycket. Den stora behållningen av denna bok är illustrationerna. Här kan vi hitta busiga barn i fönster på hus, efterlysning på en giraff på ett plank, en gris i en bil och andra saker som händer överallt som inte har en plats i texten. Det är också värt att notera att djuren i boken är som människor, men det finns också vanliga människor som lever sida vid sida med djur och jättar och detta utan att det på något vis blir konstigt.
Två helt olika berättelser där den ena är lite lagom spännande och lite läskig och händelserik. Den andra som är lite mer söt och rar och upptäckarvänlig. Det bästa med dessa böcker tror jag nog är att de riktigt små barnen nu kan få en bok som både har en riktigt bra berättelse att lyssna till och uppslukas av samtidigt som boken är tuggvänlig. Alla små barn kommer att tacka för formatet eftersom det nu ger alternativ till de ganska tråkiga och enformiga pekböckerna. Samtidigt kommer storasyskonen att bli lika charmerade av boken som de små. Förlaget rekommenderar boken till ålder 2-5 år men jag har fått den uppläst av en åttaåring som tyckte om den och är säker på att en ettåring säkert vill smaka på den. Så återigen bilderböcker passar oss alla.
Andra som skrivit om böckerna:
Lyssna på Den flottaste jätten i stan hos Radioapan
JoS blogg
Bokboxen
Kvastresan finns på Adlibris och Bokus
Den flottaste JÄTTEN i stan finns på Adlibris och Bokus