Browsed by
Etikett: Bilderbok

Yakup Tokstollen av Ulf Stark och Sara Lundberg

Yakup Tokstollen av Ulf Stark och Sara Lundberg

Kommentarer 0 kommentarer

Vi lånade Yakup Tokstollen av Ulf Stark, illustrerad av Sara Lundberg på biblioteket i Åkers styckebruk. Tänk vad härligt att de nya böckerna finns för oss att låna och läsa. Det som fick mig att bli nyfiken på boken var att den är skriven av Ulf Stark. Jo, vi tycker mycket om Ulf Starks tidigare böcker och “Tyra och Storgrubblaren” är en av Leos favoriter. Så förväntningarna på Yakup Tokstollen var höga.
Jag reagerade först på bilderna i boken. De tar mig till öst och jag får en känsla av att boken kanske utspelar sig i ett annat land. Ett land där det växer vattenmeloner. Det gör mig glad för det är mer standard att alla barns bilderböcker i Sverige utspelar sig i en miljö där vi känner igen oss. Det här var nytt och fräscht och väldigt fina bilder. Annorlunda och vackra.
Yakup som boken handlar om är en liten klantig rar unge. Snubblar, tappar, fumlar och gillar läget. Vännerna gillar också läget men tycker samtidigt att Yakup är lite av en skön clown. De vuxna funderar på var Yakup kan hitta sin plats i livet och fungera. Rar och omtänksam, men så fumlig. Tills en dag då det går upp för Yakup, genom ett samtal med Aylas mormor, att det finns en anledning till att Yakup snubblar och är fumlig. Nu glimtar det till, kanske kan Yakup göra något åt sitt problem?
Jag tycker så mycket om den här berättelsen. Den är annorlunda utformad. Yakups problem är inget som får andra att vara otrevliga, alla accepterar Yakup precis som han är. Det gör mig glad. När Yakup löser sitt problem så är det inte för att bli som andra utan för att få det bättre och lite enklare själv.

Låna den på ert bibliotek eller köp den på Adlibris eller Bokus

Lilla Döden hälsar på av Kitty Crowther

Lilla Döden hälsar på av Kitty Crowther

Kommentarer 1 kommentar

“Lilla Döden hälsar på” av Kitty Crowther är översatt till svenska av Gun-Britt Sundström (originaltitel: La visite de Petite Mort) och utgiven på Berghs förlag. Kitty Crowther fick ALMA-priset 2010.

“Döden är en fin liten person.
Men det är det ingen som vet.”

Så börjar denna lilla bilderbok. Döden ser ut som vi är vana att se henne, ja för i boken är döden en hon. Långt svart skynke och en lie i hand. Hon åker båt med de döda och försöker vara vänlig men alla är så rädda. Tills hon en dag kommer till en sjuk liten flicka vid namn Elsewise.

“Lilla Döden skrattar så hon kiknar. Hon har aldrig känt sig så levande förr.”

Lilla Döden lär så mycket av Elsewise och de skrattar och njuter av varandra. Det visar sig till slut att Elsewise och Lilla Döden kan jobba hand i hand och få bort all oro.

Det här är en väldigt vacker bok. Illustrationerna och texten är en helhet som harmoniserar. Döden måste vara ett av de absolut svåraste ämnen att välja då man ska skriva en barnbok. Det är så svårt att tala om och barn har tankar kring döden som de får svårt att hitta vuxna som kan bemöta. Jag vet inte om boken ger barnen några svar. Men söker man en bok att samtala med barn om döden så tror jag att den här är en mjuk början. Den tar döden som självklar vilken hon faktiskt är, trots att vi inte vill det. Det avdramatiseras och blir till något vackert. Inga svar på existentiella frågor. Inte heller några svar på vad som sker efter döden. Men det är ju ingen fråga som någon av oss har svar på.
Det är ingen självklar bok i vart barns bokhylla och jag har inte heller läst den för något barn. Men jag läser boken som barnslig vuxen med en förkärlek för vackra barnböcker, och nu har den en speciell plats hos mig.

Boken lånade jag på biblioteket i Åkers Styckebruk. Det var första gången jag var in där. Det ligger i anknytning till skolan och är också ett skolbibliotek. Glada barnröster möter mig när jag öppnar ytterdörren. Där sitter säkert upp emot tjugo barn. Några läser själva och en del läser högt för varandra. I kön till lånedisken står fyra tonårskillar med böcker de ska låna. Ett levande barnbibliotek, jag blev så glad.

Jag blev nyfiken på boken efter att ha läst om den hos Lars H. Gustafsson. Där har även Gun-Britt Sundström kommenterat på ett intressant sätt.

Låna “Lilla Döden hälsar på” på biblioteket

Finns att köpa på Adlibris och Bokus

Vad gör varulven när han inte bits?

Vad gör varulven när han inte bits?

Kommentarer 1 kommentar


Ja ja ja, den här bilderboken är härligt bra. Johan Wanloo har skapat den, både den enkla texten samt de detaljerade illustrationerna. Utgiven på Lilla Piratförlaget. Boken är kort och kan läsas ut på just så kort tid som det minsta barnet klarar av, för att sedan börja om igen, förstås. Det lite större barnet hittar säkerligen glädje i att titta på bilderna för här är igenkänningsfaktorn hög. De olika figurerna borstar tänderna och leker med Lego, går i simskola och rapar längst. Sådana saker som är självklara för föräldrar och barn, fast kanske inte så självklara om man råkar vara vampyr, riddare eller prinsessa? För det lite ängsliga barnet kan det vara skönt att avdramatisera vad spöken gör då de inte skräms. Kan spöken också bli rädda?

Slutklämmen på boken blir det som ger barnet möjlighet att ställa sina föräldrar mot väggen, är det verkligen sant det som står i boken? Lite fnissande och skuldmedvetna kan vi försöka oss på att prata oss ur knipan. För i slutet på boken avslöjas vad pappor (och mammor får vi anta) gör då barnet somnat. Och nej, jag avslöjar inget… jag misstänker att du kommer skratta högt när ni läst boken klart första gången.

 

Finns på Adlibris och Bokus