Bloggstafett om Kraften av Siri Pettersen
Igår skrev Västmanländskans bokblogg om den sista delen i Korpringarna. Nu tar vi över stafettpinnen och bidrar med ett blogginlägg i bloggstafetten.
Kraften är den avslutande delen i fantasyserien om Korpringarna som består av tre böcker; Odinsbarn, Röta och Kraften. Förlaget rekommenderar den från 15 år och därmed faller den inom ”unga vuxna”. Men som vanligt handlar det om läsvana och intresse.
I Röta har Hirka fått veta mer om sitt ursprung och sina rötter. Hon har fått en far som hon är ytterst tveksam till men som hon nu måste samarbeta med för att kunna återbringa kraften till samtliga världar. Alla har dock inte samma mål och krig är på väg att bryta ut mellan och inom världarna. Hirka är smärtsamt övertygad om att kraften växer med död och inser att det krävs offer för att få till en jämlikhet mellan världarna. För det är hennes absolut största önskan att jämlikhet i kraften ska råda mellan världar och mellan och inom folken. Alla ska ha rätt till det hon själv har växt upp utan. Hon är också väldigt medveten om att det krävs att hon offrar stora delar av det hon själv så högt önskar för att världen ska få del av denna kraft. Hirka som inte kunde famna i Odinsbarn, och som blev än mer utanför världarna i Röta har nu makten över att återta kraften.
”Det var det som var problemet med folk. Alla folk, från alla världar. De lagade inte saker. de bara förstörde dem.”
Med Kraften avslutar Siri Pettersen berättelsen om Hirka, Rime och de andra. Det är en fantastisk berättelse som är omöjlig att förutse men som är så självklar när man lärt känna Hirka. De tre delarna vävs ihop och är så välskrivna att det smärtar att behöva släppa Hirka nu. Jag tycker så enormt mycket om henne och hon har växt genom hela serien. Min rädsla att hon skulle bli för perfekt i Kraften avstannar direkt när jag börjar läsa och jag inser återigen att Siri Pettersens karaktärer är komplexa och oförutsägbara, samtidigt som de är så älskvärda.
”Du behöver aldrig vara rädd för mig, Kolail. Jag rör inte vid dig som om vi var likar. Jag rör vid dig därför att vi är likar. Förstår du? Han tittade på henne som om hon just hade ramlat ner från himlen. Så slöt han ögonen och skrattade. Du kommer att slita världen i stycken, sa han”
Serien har teman som det okända och rädsla. I första delen så möter vi skräcken för de blinda och den följer oss genom hela serien och är långtifrån utplånad i Kraften. Men mycket har hänt på vägen och saker som såg ut att vara på ett sätt i Odinsbarn är inte alls detsamma längre i Kraften.
Jag måste bara nämna omslagen också, för det har pratats om omslagen som hemska och en del har uttryckt en önskan om trevligare presentation av böckerna. Jag var inte heller förtjust i den avhuggna svansen som låg framme på nattduksbordet när jag läste Odinsbarn. Avhuggen svans, näbb och nedfallande korpfjädrar, men det är klockrent. Omslagen blir symboliska för var vi befinner oss i berättelsen om Hirka och efter att ha läst boken så vill jag inte gärna byta ut dem.
Ni som ännu inte läst serien, gör det. Den är fantastisk och nu är alla tre delarna ute för att sträckläsas. Ni behöver inte vänta i en evighet på någon del, allt finns där. Jag avundas er som har denna läsning framför er i ett svep.
Imorgon tar Vettans böcker vid bloggstafetten och skriver om sina tankar kring Kraften.
En recension i Dn där Steven Ekholm kallar serien ”En blivande klassiker”.
Kraften är översatt av Ylva Kempe.
Kraften finns att köpa här och här.