Lillabus läser

Leo har tagit sig igenom ”Hövdingens Bägare” som sin första riktiga kapitelbok. Högläsning för mig eller Pappan en gång om dagen i många dagar. Han gav sig inte och det var mycket för humorn och språket i boken som han fortsatte. Boken ligger ett steg över ”lättlästa” böcker och en del ord är riktigt knepiga, som ”Hövdingagården”. Samtidigt så är det alla nya ord och den nya miljön i vikingatiden som fascinerar och lockar. Många krångliga ord som ”stupstock” och ”skalda” får sina förklaringar genom illustrationer där stupstocken finns med och Halvdans skaldande talar för sig självt då barnet får rimmen att sitta. Det underbara med att de nya orden förklaras med illustrationer är att barnet inte är utelämnat till en vuxens förklaringar utan allt finns i de underbart vackra illustrationerna (Av Mats Vänehem).

Handlingen placeras i vikingatid. Huvudpersonen i boken är Halvdan som är en liten haltande pojke. Västbyn och Östbyn skiljs åt av vatten med en bro över. På västsidan är folket kristna och på östsidan är de lite skitigare, lite fulare i mun och asatroende. Nu behandlar inte boken särskilt mycket alls om religioner, inget alls skulle jag vilja säga. Halvdan hamnar på västsidan hos Kung Alarik tillsammans med Hövdingen Ragnar från Östsidan. Här utspelar sig sedan fult spel, och en kamp för rättvisan. Den riktiga knorren på berättelsen saknas, den är ganska given redan från början. Behållningen ligger i språket, Halvdans skaldande, och i personporträtten. Det är en utmärkt första bok i serien. Jag ska be Leo skriva en egen recension av boken så får ni höra boken recenseras ur ett barns perspektiv.

Läs här vad Ying Toijer-Nilsson på SvD tycker om boken.