MITT NAMN ÄR – ett feministiskt storverk i mindre format
Med en av årets starkaste läsningar vill vi säga GOTT NYTT ÅR i versaler.
Jag har läst MITT NAMN ÄR av EliSophie Andrée, bokserien Broscherna #5, utgiven på smockadoll förlag. En liten skrift som rymmer mer kraft än vilken Augustprisnominerad 200-sidig roman som helst. MITT NAMN ÄR är dikten som inleder samlingen. Jag misstänker att det är hög igenkänning hos de allra flesta tjejer som läser den. Män kallar kvinnor saker sprungna ur männens tankar om kvinnor som att de finns där för att tillfredsställa och viker sig inte kvinnorna så är de ”BITCH”, ”SNYGGING”, ”SNYGG RÖV” och ”LÄR DIG TA EN KOMPLIMANG” (och till alla er som hamnade här nu efter att ha googlat orden ovan, köp boken, du behöver förmodligen läsa den.) Nästa dikt är: HÅRFÄRG och ja, den är lika angelägen och högljudd. Sedan kommer VAD KILLAR GILLAR och jag hör mig själv eka ”man behöver inte läsa allt på en gång” för jag blir urlakad av alla starka ord. Och då… kommer två finstämda och mjuka dikter (dock i versaler) INNAN DU SA och EN KÄRLEKSDIKT och jag ler och stannar där ett tag. Därefter har vi NAMNBYTE, TROLL (grym tanke om nättroll!” och SAKER JAG MINNS. Mitt bland dessa dikter finns min absoluta favorit… DEJTA ALDRIG EN POET. Den är så klockren och jag hör den eka samtidigt som jag läser den om och om. Jag förstår varför den måste skrivas med VERSALER, det är sådant begär efter ett tryck i uttrycket av orden. VARJE ORD!
En av anledningarna till att vi bör läsa skönlitteratur är för att vi blir människor. Vi lär känna både oss själva och andra genom litteraturen. Det må låta som en klyscha men är fullkomligt sant och till och med bestyrkt av forskare (läs och googla min vän, 2017). Den här vetskapen sitter som gjutet i varenda litteraturvetare, bibliotekarie och lärare. Något som ger en direkt skjuts in i känslolivet och som ger nyckeln till mänskligheten är väl ändå poesin, och då särskilt vill jag påstå, de ungas poesi. Den som är direkt och kraftfull och delar ut käftsmällar och knäskålar i diafragman. Jag läste den. Först var den på villovägar med ett visst bolag som delar ut post. Sedan fick jag den på mailen och höll på att bli precis så där okänslig mot poesin som postnord är. Men nu, nu ligger den här framför mig. Ett recensionsexemplar som fasiken inte borde be om att få bli läst. Den här borde manglas ut på varenda högstadie- och gymnasieskola. Den borde ligga i varje lärarrum och på varenda ungdomsmottagning. Den borde finnas i varje hem som lever och vågar ta i det riktigt jobbiga med versaler och höga toner. Som inte duckar…
Till alla bibliotekarier som läser här: Den saknar lektöromdöme, köp den ändå! Köp mer poesi överhuvudtaget som passar på unga vuxna. och framförallt sådan poesi som slåss på det här viset.
Till alla föräldrar: Köp den till era tonåringar och unga vuxna.
Och nyårslöftet: Vi ska läsa och recensera mer poesi! Gott nytt år!