Browsed by
Etikett: sven nordqvist

Mamma Mu simmar

Mamma Mu simmar

mammamusimmar

Mamma Mu simmar av Jujja Wieslander och Sven Nordqvist

Att Mamma Mu tar för sig av livet och slänger sig ut i den ena utmaningen efter den andra det vet vi. Hon har åkt Bob, läst, byggt koja, klättrat i träd, gungat, städat, åkt rutschkana, plåstrats om och nu ska hon till badhuset för att simma. Inte bara simma, hon vill ta simmärken. Tillsammans cyklar Mamma Mu och Lina in till stan.

”Jag kör i ett rör! ropade Mamma Mu” när hon åker vattenrutschkana. Sedan satsar hon på att ta det svåraste simmärket: Guldfisken. Men Kråkan blir inte imponerad, tvärtom, han fnyser och blir ledsen. Mamma Mu blir också ledsen. Nu gäller det att komma på något smart. Hur ska de få Kråkan glad? Vill han också ta märke fast han inte kan simma? Kanske borde Kråkan ta flygfisken istället?

Alla kan inte simma. En del kan bara flyga. Men de kan ta märke ändå. Konstaterar Kråkan och Mamma Mu när de senare ligger i ladugården och trivs med livet.

Höjdpunkterna i boken är hur Sven Nordqvist fångar känslan och swishandet när Kråkan flyger och tar sitt märke. Hur korna applåderar och sedan står alldeles trötta och dästa i sina bås i ladugården. Underbart! Ingen kan låta bli att älska Mamma Mu.

Mamma Mu simmar finns på Adlibris och Bokus

 

Ljudböcker är ett måste när man är sjuk

Ljudböcker är ett måste när man är sjuk

Åtta år och sjuk med feber. Då gäller det att bunkra upp med berättelser. Idag har han lyssnat på ”Schlagersabotören” och ”Radio Valleby”av Martin Widmark. Gänget som skrivit, illustrerat och gjort musiken har gjort ett toppenjobb. Allt matchar varandra och Leo ligger med boken och ser på bilderna under tiden som han lyssnar på cd-skivan. Därefter lyssnade han på ”Kackel i grönsakslandet” av Sven Nordqvist, mycket uppskattad. Sedan följde någon Bamseskiva, men det är ingen större höjdare längre tycker han. Så blev det torka på nya berättelser. Har vi ingenting? Undrade han. Hmm, vänta ett tag nu, såg jag inte en kasse med…. en massa gamla kassettband? Nu ligger Leo och lyssnar på ”Tintin-Enhörningens hemlighet” av Hergé från 1974, på min gamla freestyle. En sparad Sony Walkman har räddat kvällen tills biblioteket öppnar imorgon.