Drakeld
Drakeld av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson.
Drakeld är ett fantastiskt mästerverk. Ja, jag menar det. Det händer att bilderböcker blir så fulländade att det blir konst. Bilderbokskonst är det vackraste jag vet. Den här bilderboken berör mig djupt ner i själen och bitvis håller jag fullkomligt andan för att den är så stark.
Milli vaknar men alla andra i familjen sover. Träden utanför skrapar sina grenar mot fönstret och försöker förtvivlat att väcka Millis syster, Malva. Lilla Milli ger sig ut i natten så oförstört fri och glad. Träden försöker förgäves att varna Milli för draken som vaknat. Vänd hem Milli!
Det barn som bränts av
drakens flamma
Det blir aldrig mer
detsamma
Drakens eld är
mycket stark
vass som barr
och seg som bark
Tre nätter får de nu vänta för att se om Milli ”vunnit över elden. Då ska hon vakna. Visst ska hon det?” Berättelsen handlar om systerskap och om sorgen när något illa händer och det där vackra som sker när man är älskad och har någon som står upp för en. Någon som skriker: – Låt bli min syster.
Texten är fullkomligt magisk och bilderna är magiska, tillsammans är det Trollbundet magiskt upphöjt i 7. Familjens hus som ligger högt uppe i ett träd. Ett träd som omfamnar huset och gör allt i ett träds makt för att skydda sina inneboende människor. Träden som skimrar i sina försök att nå Milli när hon är i fara. Hur husets träd ser ut att sörja då Milli inte vaknar. Hur systerskapet är inristat i drömmens träd och hur träden slår ut och bäddar in systrarna i löv. Den är så makalöst vacker, läs den!